Herr talman! Det är naturligtvis bra att vi får tyd-
liga miljökvalitetsmål som säger var vi skall vara om
25 år. Ambitionen att alla stora miljöproblem skall
vara lösta om 25 år är en ambition som förpliktigar.
Det kommer att krävas enormt många ytterligare
beslut för att vi skall ta oss dit. Det räcker inte med
fagra ord.
Det som förvånar är ju att regeringen i så fall allt-
så anser att trots att man har dessa stora mål skall vi i
riksdagen egentligen inte vara med i det samarbetet.
Man skriver:
Det bör som nämnts vara regeringens sak att i
fortsättningen när det behövs utveckla delmål och vid
behov också ta fram nya sådana mål. Genom att riks-
dagen inte behöver ta ställning till delmålen som
sådana kan riksdagsarbetet inriktas på den övergri-
pande frågan om vilken miljökvalitet som miljöarbe-
tet skall syfta till och på att arbetet leder till det resul-
tat som eftersträvas.
Det innebär i praktiken att riksdagen inte får vara
med och utforma miljöpolitiken som alltså skall vara
så genomgripande att vi på 25 år skall kunna lösa alla
miljöproblem. Jag tycker att det är fullkomligt befängt
att tro att det skulle vara möjligt.
Det är svårt att tro att man menar allvar med den
höga ambitionsnivån vad gäller de 15 målen om man
anser att detta är något som regeringen kan lösa själv.
Här behövs alla goda krafter i samverkan. Miljöpoli-
tik är just att vara med och forma delmålen. I annat
fall kan vi säga att vi börjar få något slags demokrati à
la EU, att miljöpolitiken skall skötas någonstans där
den folkvalda församlingen inte finns med.
Är det här verkligen vad regeringen anser? Anser
regeringen att vi och den kommande generationen
skall få sex stycken rapporter, samtidigt som hela
samhället skall ställas om så att vi löser de stora mil-
jöproblemen? Jag kan inte tänka mig att det är så. Det
skulle jag gärna vilja ha ett svar på.