Herr talman! Det är trevligt att få komma med i
detta allas krig mot alla, som det här nu verkar ha
utvecklats till.
Jag hoppas att riksdagen hade detta på sina bord
kl. 10.00 i går. Det är åtminstone vad tryckeriet garan-
terat mig och mitt departement. Vi hade presskonfe-
rens kl. 11.00, och ni skulle ha haft detta tillgängligt
kl. 10.00. Det är alltså vad tryckeriet har lovat. Om
tryckeriet höll sitt löfte, Dan Ericsson, har jag inte
lämnat propositionen senare än presskonferensen,
tvärtom.
Propositionen innehåller två huvudpunkter, dels
en struktur för miljömålen, dels kemikaliefrågorna.
Miljömålen har sin bakgrund i följande. Då jag börja-
de mitt arbete som miljöminister tyckte jag att det var
litet pinsamt, när jag på departementet skulle fråga
vilka miljömål Sverige egentligen har - jag tänkte att
det är sådant som jag borde veta - att ingen, som det
visade sig, visste det. Under ungefär tio års arbete
hade regering och riksdag fattat beslut om miljömål
utan någon inbördes struktur, utan uppföljning, utan
utvärdering och utan återkoppling. När vi hade räknat
färdigt var vi uppe i 170 miljömål.
Jag tycker faktiskt att det är ett gemensamt pro-
blem för oss, från höger till vänster, att vi har fattat
beslut om miljömål utan att ha någon uppföljning
eller utvärdering och utan att ha en ordentlig struktur
för hur vi arbetar.
Vi måste alltså få ordning även på miljöpolitiken.
Vad vi här har tagit fram är en ny struktur med det
övergripande generationsmålet att vi skall ha frisk
luft, rent vatten och levande skogar inom en genera-
tion, 25 år. Det är medvetet uppställt; jag räknar med
att vi skall kunna vara överens om detta. Egentligen
vill vi nog alla det. Men sedan är frågan hur vi kom-
mer dit.
Vi har tagit fram 15 nationella miljökvalitetsmål
som vi vill att riksdagen ställer sig bakom. Dessutom
har vi tagit fram ett antal delmål. Risken med en så-
dan här bordläggningsdebatt är, och det har jag all
förståelse för, att ledamöterna inte har hunnit läsa på
den miljöproposition som vi debatterar. Men när ni
hinner med det kan ni se att kopplat till de olika mil-
jökvalitetsmålen finns det tydliga och mätbara delmål.
Samtidigt som vi kräver frisk luft säger man t.ex. att
utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall minska
med 60 % till år 2005. Samtidigt som man säger att
grundvattnet skall ha god kvalitet är t.ex. ett av del-
målen att samtliga avfallsdeponier skall uppfylla
miljökraven år 2008 osv. Först skall man ta mil-
jökvalitetsmål. Sedan skall man ta konkreta delmål
som steg på vägen dit.
Någon nämnde myrarna och våtmarkerna. Det
övergripande miljökvalitetsmålet om våtmarker
kompletteras med delmål om att vi skall skydda ytter-
ligare 200 myrar och att man när det gäller t.ex.
kalkningsinsatser skall börja samordna skogs- och
sjökalkning där det kan ge riktigt bra resultat, exem-
pelvis i sydvästra Sverige. Ett antal av de olika punk-
ter som ni har tagit upp finns alltså redan med i pro-
positionen.
Jag märker att det också finns en missuppfattning
här. En del tror att myndigheterna och sektorerna
själva skall få bestämma vilka mål de skall ha men det
är alls inte meningen. De skall lägga fram förslag till
delmål och strategier. Tanken är att vi sedan skall ha
en parlamentarisk beredning där man just diskuterar
förslagen och ställer dem mot varandra och där man
är med och bereder det hela för att få bra delmål och
bra strategier. Gudrun Lindvall, Maggi Mikaelsson,
Lennart Daléus, Dan Ericsson och Göte Jonsson, alla
kan ni vara med och diskutera myndigheternas och
sektorernas förslag. Sedan skall nya delmål och stra-
tegier fastställas.
Jag föreslår att ni diskuterar i den parlamentariska
beredningen om ni vill att regeringen skall fatta beslut
om delmålen. Eller skall riksdagen fatta beslut om
delmålen? Jag tycker inte att detta är det avgörande,
utan det avgörande är att man har en väldigt tydlig
struktur och att det finns 15 övergripande miljökvali-
tetsmål som alla de andra målen liksom skall styra
mot.
Viktigt är också att vi med detta förslag får ett
system för uppföljning och utvärdering. Vi kan sitta
här i denna sal och fatta beslut om fina mål. Men vad
hjälper det om ingen vet vad som händer med målen?
På detta sätt förbinds alltså myndigheter och sektorer
att varje år rapportera vad som går bra och vad som
går dåligt i arbetet med delmålen. Regeringen skall
minst en gång varje mandatperiod ge riksdagen en
fullständig redovisning av hur det går i arbetet med
delmålen och strategierna och åt vilket håll det går när
det gäller de övergripande målen.
Vi får alltså för första gången en struktur i miljö-
politiken, med ordning och reda och en uppföljning
av våra beslut.
En del av kritiken som jag tycker är ganska tunn
går ut på att allt borde ha varit klart nu, att alla stra-
tegier och delmål borde ha varit framme. Jag tror
egentligen att riksdagen inte heller skulle ha uppskat-
tat att vi kom med något slags 25-årsgosplan, där vi
nu skulle redovisa allt vad som skulle ske under de
närmaste 25 åren. Jag tycker att det är bättre att t.ex.
riksdagens ledamöter är med i diskussionen om att ta
fram nya delmål.
Det som vi hade utlovat var att komma med en
struktur, och det har vi gjort. Vi har också utlovat att
komma med förslag till skärpningar på ett speciellt
område, nämligen kemikaliepolitiken. I kemikaliefrå-
gorna, som jag tycker inte har diskuterats tillräckligt
här, läggs det fram ett mycket långtgående förslag.
Härigenom behåller Sverige ledningen internationellt
i det politiska kemikaliearbetet.
Förslaget har tre delar. Den första kan vara litet
svårförståelig, men för dem som jag jobbat med ke-
mikalier är det fråga om något väldigt viktigt. Vi
försöker hitta ett generellt angreppssätt i kemikaliear-
betet. Det finns i dag tiotusentals ämnen som vi
egentligen inte i något land har någon kontroll över.
Här försöker vi komma fram till ett generellt arbets-
sätt.
I stället för att förbjuda ämne för ämne säger vi att
ämnen med vissa egenskaper skall avvecklas. Ämnen
som är långlivade och som lagras i levande organis-
mer skall avvecklas. Vi kräver alltså inte att man skall
bevisa att ämnena är giftiga. Därmed får vi bort pro-
blemet att man byter ett kemiskt ämne mot ett annat
som sedan visar sig vara lika farligt. De som är lång-
livade och lagras i levande organismer skall avvecklas
inom en 10-15-årsperiod.
Det andra vi gör, parallellt med det nya angrepps-
sättet i politiken för att avveckla de farliga kemikali-
erna, är att peka ut ett antal kemikalier för vilka vi vill
pröva frivillig avveckling. Vi säger också att om det
inte hjälper med frivilligheten, får vi återkomma med
förbud. Också statens upphandlingspolitik är natur-
ligtvis ett viktigt instrument.
Det tredje som vi gör är att vi utfärdar ett antal
nya förbud där frivilligvägen enligt vår mening inte
har räckt. Det som nu förbjuds är kvicksilver, bly,
kemikalier i textilier, azofärgämnen, formaldehyd,
pentaklorfenol m.m.
Lennart Daléus frågar varför vi inte föreslår för-
bud mot PVC. Lennart Daléus! Kemikommittén före-
slog faktiskt inget förbud mot PVC. Denna kommitté,
där Lennart Daléus själv satt, föreslog inte ens årtal
för avveckling av tillsatserna. Nu har regeringen fö-
reslagit årtal för avveckling av tillsatserna i PVC. Det
är sedan upp till bevis om industrin klarar att tillverka
PVC som inte är miljöfarlig. Regeringen har satt
hårda tidsgränser för de olika tillsatserna.
Herr talman! Lennart Daléus tar också upp miljö-
balken. För att travestera ett gammalt uttryck: Någon
ordning måste det vara även på en partiledare. Jag
tycker att Lennart Daléus visar allvarliga brister när
det gäller insikter i juridik och statskunskap, som man
kanske inte alltid behöver ha som politiker men som
det är väldigt viktigt att man besitter som partiledare.
Miljöbalken fungerar inte utan miljömål som vi är
överens om, säger Lennart Daléus. Men hur kommer
det sig då att den borgerliga regeringen lade fram ett
undermåligt förslag till miljöbalk och inte ställde upp
ett enda miljömål? Den balken var inte kopplad till
några miljömål. Hur kommer det sig att Lennart
Daléus nu tycker att en miljöbalk måste kopplas till en
speciell proposition om miljömål?
Surt, sa räven om rönnbären, och det är samma
sak i det här fallet. Lennart Daléus är fortfarande på
dåligt humör för att han inte kunde vara med om att
göra upp om en miljöbalk som är oerhört mycket
bättre än det förslag som den tidigare borgerliga re-
geringen presterade. Jag är däremot inte långsint, utan
jag inbjuder med glädje Lennart Daléus att vara med i
det fortsatta arbetet för att få bra miljömål, som ger
oss frisk luft, rent vatten och levande skogar inom en
generation.