Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag
tycker att det är oerhört ambitiöst av regeringen att
säga att man till nästa generation skall kunna lämna
över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sve-
rige är lösta. Jag tror att vi inte vet vilka de stora
miljöproblemen är om 25 år. Går man 25 år tillbaka
var det år 1973. Då visste vi inte att det var de mil-
jöproblem vi ser i dag som skulle bli de stora mil-
jöproblemen. Jag tror att det kanske inte ens är möj-
ligt att klara av det eftersom det handlar om en utma-
ning som vi inte känner till. Å andra sidan är det ju
bra att vi har ambitionen att vi utgår från de mil-
jöproblem vi ser i dag och säger att de skall vara lösta
om 25 år.
Sedan tror jag också, när det handlar om en ny
struktur på miljöområdet som regeringen lägger fram,
att det är svårt att se de eventuella fördelar som finns.
Vi vet att det är inte bättre med den gamla modellen.
Det jag tycker är den stora bristen i den struktur man
lägger fram är att det finns ett glapp i närtiden, i det
tidsperspektiv vi kan överblicka.
Det står i propositionen, vilket Gudrun Lindvall
också sade i sin replik, att det är regeringen som skall
fatta beslut om delmålen. Det är oklart vem som skall
ställa upp kriterierna. En parlamentarisk beredning är
ju inte riksdagen. En parlamentarisk beredning inne-
bär någonting helt annat än beslut som fattas i riksda-
gen.
För Vänsterpartiet och för mig är det i alla fall vä-
gen som är målet, till skillnad från vad det är för Len-
nart Daléus. Det är också politiken som är vägen, och
därför är det viktigt hur man klarar av hanteringen av
de politiska besluten i det här ganska nära perspekti-
vet.
Jag tycker att regeringen har gjort en felbedöm-
ning. Jag tror tyvärr inte att det är en tillfällighet, utan
det är en tendens i det politiska systemet att man vill
ta åt sig mer makt i regeringarna i stället för att lägga
ut den på de parlamentariska församlingarna. Jag ser
det som ett stort problem.