Herr talman! En miljöproposition är ju efterläng-
tad. Jag tror att vi alla är överens om de övergripande
miljömålen som vi har i Sverige, nämligen skyddet av
miljön, en hållbar försörjning och en effektiv an-
vändning av energi- och naturresurser. Vi är nog
ganska överens också om att det behövs en omstruk-
turering av de nuvarande miljömålen, eftersom de är
många och svåra att mäta och utvärdera.
Vänsterpartiet har fyra krav som vi ställer på en
politik som skall ange nya svenska miljömål.
För det första måste målen vara tydliga och mät-
bara.
För det andra måste målen ange tydliga styrmedel.
Hur skall man nå målen? Vilka styrmedel behöver
man?
För det tredje behövs det tydliga tidsramar. I vil-
ken takt skall olika delmål infrias?
För det fjärde behövs det en bred folklig förank-
ring. Det behövs en bred diskussion och debatt i Sve-
riges riksdag om var besluten skall fattas. Vi tycker
att de skall fattas i riksdagen.
Klarar då miljöpropositionen att uppfylla dessa
krav? Svaret blir tyvärr nej i flera avseenden. Det
finns en hel del att önska av både klarhet och förtydli-
ganden.
Till att börja med finns det inga förslag till åtgär-
der för att nå de mål som vi inte klarar med dagens
miljöpolitik. Det tycker jag är en stor brist. Det är inte
i första hand fel på målen utan felet är att vi inte når
upp till dem.
Det som man har klarat av med den här proposi-
tionen är att åstadkomma en bättre struktur. Tanken
på miljökvalitetsmål är bra, att man ställer upp krav
på miljökvalitetstillstånd som man skall uppnå. Men
med generationsperspektivet på 25 år blir det väldigt
okontroversiellt med dessa miljökvalitetstillstånd. Jag
kan vara överens med Göte Jonsson: Vem är emot
frisk luft, levande sjöar och giftfri miljö?
Sedan tycker vi att det är bra att regeringen tar ett
nytt grepp om kemikaliefrågorna och skärper kraven.
Vi hoppas att det är möjligt att driva en hårdare kemi-
kaliepolitik också med EU:s harmoniserade lagstift-
ning.
Svagheten med den här propositionen är detta med
generationsmålet som är ett mycket långsiktigt per-
spektiv. Enligt förslaget är det riksdagen som skall
besluta över de mycket långsiktiga och övergripande
miljökvalitetsmålen. Sedan tänker sig regeringen
svara för delmålen. Om jag har förstått det rätt skall
också myndigheter och branscher själva sätta upp
egna delmål och återrapportera till regeringen om hur
det går.
Detta är att lämna över för mycket makt till nä-
ringar och till näringslivet och kanske även till myn-
digheterna. Näringslivets enda syfte är trots allt att
generera avkastning. Om det är lönsamt med miljöin-
vesteringar gör man sådana, men om det är lönsamt
att låta bli gör man också det. Därför behöver nä-
ringslivet och näringarna tydliga och konkreta mål
samt tydliga och tidsbestämda datum för när målen
skall vara uppnådda.
Om man sedan tittar på de olika delmålen är dessa
av ganska ojämn kvalitet. Några är tämligen precisa
och anger överskådliga tidsramar, dvs. inom en något
så när näraliggande framtid. När det gäller andra, t.ex.
kvalitetsmålet ingen övergödning, anger regeringen
att det bör kompletteras med delmål som avser bl.a.
tillförsel av näringsämnen och skydd av vattentäkter.
Ja, säger jag då, men på vilket sätt? Vem skall ta fram
detta underlag? Är det jordbruks- och skogsnäringen?
Det oroande är att detta visar på en tendens att re-
geringen har för avsikt att ta över mer och mer av
beslutsfattandet. Riksdagen fattar övergripande beslut
medan regeringen tar över detaljstyrningen. På så sätt
flyttas makten från den folkvalda riksdagen till rege-
ringen och i förlängningen till EU:s ministerråd. Detta
är samma utveckling som när det gäller de lokala
investeringsprogrammen där vi har varit kritiska mot
att regeringen ensam skall besluta om kriterier och
fördelning av först 5,4 miljarder och nu ytterligare 2
miljarder. Först tar man hand om pengarna, och nu
vill man också ta hand om makten.
Ett viktigt krav från Vänsterpartiet är att delmålen
måste preciseras och fastställas av riksdagen för att vi
skall få något inflytande i denna process. Jag vill
därför fråga miljöministern:
Varför denna otydlighet och detta långa perspek-
tiv? Som jag ser det blir det ett stort glapp här. Det är
bra med ett långt perspektiv och visioner. Men vi
måste också ha väldigt konkreta steg på vägen för de
kommande 4-10 målen. Vi kan inte hoppa 25 år
framåt med en gång.
Varför denna ovilja med att riksdagen skall fatta
beslut om mer konkreta delmål? Det tycker jag är ett
stort problem.