Herr talman! Något mer ohöljt sätt att lägga sig
platt inför möjligheten att samarbeta med regeringen
får man leta efter. Vi i Miljöpartiet ställer gärna upp,
säger Gudrun Lindvall.
Hon säger också något annat, något som gör att
man blir ännu mindre klok på Miljöpartiet. Hon säger
att miljöbalken visar vägen och har betydelse för
framtiden. Juridiken sätts före målen. Men just i dag,
herr talman, talar vi litet om en annan fråga. Vi talar
om Barsebäcks stängning. Där tycker några av oss att
själva målet, det politiska beslutet, den politiska in-
riktningen, är det som är det viktiga. Sedan får på
något sätt juridiken ha sin gång.
Gudrun Lindvall resonerar annorlunda. Juridiken
är det som sitter i högsätet. Det är den som, för att
citera ordagrant, visar vägen och har betydelse för
framtiden. De politiska målen är underordnade. Det
förstår man när Gudrun Lindvall säger något annat,
nämligen att det är bra att proppen talar om att mil-
jöproblemen existerar och finns kvar.
Ja, om det är de krav man ställer på en proposition
- alltså att den skall göra den iakttagelsen - så är det
naturligtvis väldigt lågt ställda krav. Då blir det detta
med att vägen är målet, som ju Gudrun Lindvall säger
liksom de latinamerikanska revolutionärerna på 60-
talet. Vägen är målet.
Men det räcker inte. Man måste se något annat
också, Gudrun Lindvall. Man måste se var möjlighe-
terna finns i dagens arbete. Gudrun Lindvall säger
bara saker om det som är problemen, mörkret, hotet
från det som påverkar miljön. Hon säger ingenting om
vad hon vill med möjligheterna för svensk miljöpoli-
tik. Hur kan vi göra svensk industri världsledande?
Hur kan vi på samma sätt som i USA utnyttja ny mil-
jöteknik för att rent av höja vår bruttonationalpro-
dukt?
Vad finns det för möjligheter med en ny inriktning
av miljöarbetet? Om detta säger - "naturligtvis", höll
jag på att säga - Gudrun Lindvall ingenting.