Herr talman! Jag hade inte räknat med att Dan
Ericsson skulle mucka gräl med mig igen om kärn-
kraftsfrågan när vi har en remissdebatt om miljöpro-
positionen. Men det är väl okej på sitt sätt.
Det kan vara viktigt att reda ut en del begrepp i
fråga om hur man kan förändra sin syn på saker. Dan
Ericsson och jag arbetade ihop i Linje 3 och i Folk-
kampanjen när det begav sig 1980. Det är klart att
man kan förändras och utvecklas på litet olika sätt.
Dan Ericsson och jag har uppenbarligen dragit olika
slutsatser av händelsen i Tjernobyl, av utvecklingen
av alternativa energikällor och annat. Jag för min del
har dragit slutsatsen att den energipolitikens Titanic
som kärnkraften utgör kommer att sjunka, den kom-
mer att försvinna, och den kommer att vara borta. Vi
har väntat på detta länge, många dagar.
Nu har regeringsrätten i Sverige sagt att den behö-
ver mer tid på sig för att fundera över de juridiska
delarna av det beslut som man inte ifrågasätter och
inte ändrar, och som en majoritet i riksdagen inte
heller ändrar. Det är litet magstarkt att Dan Ericsson
då drar slutsatsen och fortsätter att resonera som om
omställningen av energisystemet nu har fått sig en
knäck, som om avvecklingen av kärnkraften är mer
ifrågasatt, och som om det fortsätter att välla in kol-
åstadkommen rök från Danmark.
Herr talman! Dan Ericsson vilseleder kammaren
och fortsätter på sin väg bort från det jag trodde var
gemensamma ideal på 80-talet.