Herr talman! Om miljöministern har uppfyllt all
rättfärdighet vad gäller att få över propositionen till
riksdagen i tid, har jag inte mer att säga om det. Det
är okej. Det var kanske ett utslag av att vi har väntat
ganska länge på den. Vi har väntat och väntat, och till
slut har vi tappat tron på att vi skulle få se ett doku-
ment. Men sedan dök ju miljöministern upp på en
presskonferens och presenterade den här propositio-
nen.
Vi har haft kort tid på oss att läsa in den. Därför
har vi inte gått in på några detaljfrågor. Vi kommer
givetvis att pröva varje förslag som finns i den här
propositionen och presentera vårt alternativ i en mo-
tion senare.
Det är inte bara jag som har tyckt att det har tagit
tid. Jag hittade just en ledare i Aftonbladet, en rege-
ringen närstående tidning, från i vintras där det skrevs
om regeringens miljöpolitik. Det stod att Sverige inte
blir något ekologiskt mönsterland av vackra ord. Det
krävs en strategi och konkret politisk handling. Den
socialdemokratiska praktiken är fortfarande mer grå
än grön.
Man skriver dessutom att miljöpropositionen
kommer först i april. Vidare skriver man att det är
märkligt att den proposition som innehåller ett av
regeringens huvudprojekt inte blir klar i tid. För-
hoppningsvis innebär det att miljöministern lyckas få
fram mer pengar.
Herr talman! Nu vet vi att den inte ens kom i april.
Den kom en bra bit in i maj, och det var inte några
nya pengar.
Min första fråga är: Varför har det tagit så lång
tid? Det här var ju faktiskt ett viktigt dokument. Nu
kommer vi inte att hinna behandla det under det här
riksmötet. Det kommer att tas upp igen i höst.
Den andra frågan är: När det nu har tagit så lång
tid, varför är den då så ofärdig? Vad säger ministern
om kritiken från Miljösverige i går? Det sades att
regeringen abdikerar i fråga om miljömålen, att den
här propositionen är inte det redskap vi behöver, att vi
inte har koll på miljöövervakningen och att det här är
en temposänkning. Har Miljösverige fel och miljö-
ministern rätt?