Herr talman! Det är ingen hemlighet att miljömi-
nistern inte prioriterar riksdagens arbete med miljö-
frågorna. Det är därför vi står här i dag efter en fyraår-
ig mandatperiod och i en remissdebatt diskuterar ett
material som de flesta av oss fick i går kväll, som vi
inte hunnit motionera på och som sägs vara regering-
ens politik för ett hållbart Sverige. Det gör att vi får
en debatt av det här slaget.
Många av oss har inte hunnit läsa materialet i de-
talj av förklarliga skäl. Intresset hade nog funnits. Det
jag har kunnat skumma under de senaste 24 timmarna
visar att det inte bara är hanteringen av miljöfrågorna,
sättet att arbeta med dem, som är ett nederlag för
regeringen utan också innehållet i propositionen.
Maken till luddiga miljömål får man leta efter. Maken
till brist på möjligheten att kontrollera hur miljömålen
uppfylls får man också leta länge efter.
Propositionen och dess hantering är inte bara ett
nederlag för regeringen. Med det menar jag att det
alldeles uppriktigt sagt, herr talman, inte är särskilt
meningsfullt att diskutera den i slutet av våren. Vi
kommer så småningom att kunna ta ställning till och
besluta kring propositionen - någon gång i februari
mars nästa år skulle jag tro - så den kommer att kunna
ligga till sig, om man säger så.
Men det är inte bara ett nederlag hanteringsmäs-
sigt för regeringen utan också för Miljöpartiet och
Vänsterpartiet. Dessa två partier har ju gått in i ett
samarbete med regeringen där man har utarbetat ett
förslag till miljöbalk som är ett instrument att hantera
miljöfrågor, inte minst när det gäller att hantera mil-
jömål. Här anges nu miljömålen. Att döma av tid-
ningsresonemang har Vänsterpartiet och Miljöpartiet
inte varit delaktiga i att formulera dessa mål. De har
alltså varit med om att utarbeta ett regelverk där mil-
jömålen har varit okända. Nu presenteras miljömålen
som man från Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte
kände till i förväg. Detta måste uppfattas som litet
konstigt, om jag skall uttrycka det försiktigt.
Göte Jonsson tog upp en punkt i det här materia-
let. Där har Göte Jonsson gjort en korrekt iakttagelse.
Det gäller den speciella frågan om PVC. Det är allde-
les riktigt som Göte Jonsson säger, att här har rege-
ringen lämnat de positioner som man tidigare har haft
på det här området. Allt tal om en avveckling av PVC,
som jag tyckte mig ha fått löfte om tidigare, är nu
borta. Det sägs väldigt tydligt i betänkandet att det är
viktigt att tillverkare och importörer fortsätter att
"utveckla bättre PVC". Det är inget tal om avveck-
ling. Snarare är det fråga om den gamla klassiska
kombinationen: först utveckla och sedan avveckla.
Det är inte längre Sverige som driver på i denna
fråga. En händelse som ser ut som en tanke är att man
i Naturvårdsverkets förträffliga tidning Miljöaktuellt,
som har kommit ut under de senaste dagarna, har en
artikel om hur det går till i PVC-frågan. Man säger:
Det blev ett utspel från Spanien som tvingade ut
kommissionen på arenan. Spanjorerna krävde hand-
ling från unionen. Rubriken på artikeln lyder: PVC-
förbud rycker närmare. Det är inte längre Sverige
som driver den frågan att döma av referaten i Natur-
vårdsverkets tidning Miljöaktuellt.
Herr talman! Detta är naturligtvis tråkigt. Miljöar-
betet borde ha utförts på ett annat sätt. Det borde ha
sökts en konstruktiv väg till ett ekologiskt hållbart
samhälle där välgrundade miljökrav inte utgör en
hämsko för ekonomiska framsteg. Tvärtom skapar
sådana krav en stark och hållbar ekonomisk utveck-
ling. Det är vår syn i Centerpartiet, att det är den roll
och den koppling som måste finnas i dagens och mor-
gondagens arbete. Näringspolitiken måste vara nära
integrerad med miljöpolitiken.
Kretsloppsomställningen av näringslivet är något
mycket stort. Företag som väljer en riktig miljöväg
kommer att ha stora förutsättningar i en ny internatio-
nell industriell revolution. Sverige bör utforma en
sådan grön näringspolitik. Sverige borde gå i spetsen
för det arbetet. Det gör nu inte regeringen i detta
material. Vi andra får ta nya tag.