Herr talman! Äntligen, kan man säga om den här
propositionen, miljöministern. Man kan också ställa
sig frågan: Varför skulle det ta så lång tid? När man
läser igenom propositionen kan man konstatera att
den inte är särskilt revolutionerande. Den är inte hel-
ler särskilt genomarbetad när det gäller vissa punkter
och förslag. Det är närmast så att det i vissa fall, herr
talman, verkar som att ministern har skjutit från höf-
ten, men det gäller dessbättre inte generellt.
En av huvudfrågorna är: Hur många miljömål
skall vi ha? Här delar jag ministerns uppfattning, att
det inte är till något större gagn för miljön om vi har
en massa miljömål, som det varit hittills ungefär 170,
och som är beslutade utifrån detaljprinciper och i
vissa fall utifrån orealistiska underlag. Vi har från vårt
håll kritiserat den modellen. Vi har sagt att vi skall
begränsa antalet miljömål. De skall vara realistiska
och hållbara, liksom utvecklingen. De skall vara möj-
liga att genomföra. Därför är vi positiva till grundtan-
ken, att vi skall färre övergripande långsiktiga miljö-
mål. De 15 allmänt hållna miljömålen finns det inte
mycket att invända mot. Det är sådant som i princip
hela Sveriges riksdag och alla partier kan vara över-
ens om. Vem vill inte ha friskt vatten? Vem vill inte
andas ren luft? Vem vill inte ha kvar den biologiska
mångfalden ute i det svenska landskapet, osv.? Därom
torde vi vara ganska överens.
Delmålen måste också vara realistiska. Här ställer
vi oss frågan: Hur skall de tas fram och vem skall
besluta? Hur skall de utformas? Blir det lika många
delmål som vi hittills haft miljömål, grundade på
samma princip, har vi inte vunnit någonting. Vem bär
ansvaret för delmålen? Här säger vi nej till den mo-
dell som regeringen presenterar, nämligen att det är
regeringen och de statliga verken som skall både dra
upp riktlinjer och även fatta viktiga beslut om delmå-
len. Vi menar att det är en felaktig princip. Även
viktiga delmål måste beslutas av Sveriges riksdag.
Den debatten måste föras här i kammaren. Beslut som
påverkar verksamheter och enskilda människor kan
inte delegeras alldeles för långt ned på verksnivå.
Jag tolkar det på det sättet - det gäller i viss mån
målen men framför allt metoder för att uppnå målen -
att ministern delar den uppfattning som vi fört fram
från Moderata samlingspartiets sida, att vi skall lägga
fast långsiktiga mål och delmål. Hur man sedan skall
förverkliga målen är i väldigt stor utsträckning en
fråga för de berörda, för producenter, konsumenter
och för dem som har ansvaret i samhället i sin helhet.
Vi skall inte detaljstyra metoder och metodutveckling,
utan vi har till uppgift att dra upp de långsiktiga må-
len.
Jag vill fråga om det är så miljöministern har tänkt
sig. I så fall tycker jag att det är bra. Då har ni lyssnat
på våra synpunkter i denna fråga.
En annan del i det här sammanhanget, där jag ock-
så uppfattat att ni lyssnat på Moderata samlingsparti-
et, gäller hanteringen av PVC. Vi tycker att det är bra
att man utgår från sakkunskap och att man diskuterar
hur en vara kan förbättras i stället för att ensidigt
tycka att den skall förbjudas.
Så till en punkt där vi är mycket kritiska. Det gäl-
ler växthuseffekten och koldioxidfrågan. Här kan vi
konstatera att förvirringen på det politiska området är
lika stor som förvirringen när det gäller den juridiska
delen i sammanhanget. Det är väl i och för sig inte så
underligt utifrån de beslut som fattats. Det här är en
av de viktigaste miljöfrågorna enligt vår uppfattning.
Internationellt sett är frågan om inte detta är den vik-
tigaste miljöfrågan. När riksdagen fattade det första
beslutet om koldioxidmålet på moderat initiativ i
slutet på 80-talet gick socialdemokraterna mot beslu-
tet. Nu har inte den socialdemokratiska miljöministern
haft styrkan att lägga fram miljömål på detta område.
Utan tvekan kommer tanken att socialdemokraterna
inte prioriterar växthusfrågan eller koldioxidfrågan.
Här blir Anna Lindh svaret skyldig.
En annan viktig faktor är att om man skall lyckas
med miljöarbetet måste det bygga på kunskap. Här är
vi mycket kritiska till det sätt på vilket regeringen
hanterar forskningsanslagen. Vi kräver ökade anslag
för forskning. Miljöforskningen är grunden till viktiga
miljöbeslut. Här vill jag också ha besked från miljö-
ministern. Är ministern beredd att på nytt satsa resur-
ser på den viktiga miljöforskningen för att vi i Sveri-
ges riksdag skall kunna fatta de riktiga miljöbesluten?