Herr talman! I går eftermiddag fick vi ledamöter
av denna lagstiftande församling ta del av regeringens
miljöproposition. Då hade miljöministern, som rege-
ringen brukar göra nu för tiden, redan presenterat sina
förslag för massmedierna. Jag minns att vi hade en
remissdebatt här i december och att miljöministern då
beklagade att hon hade presenterat miljöbalken för
medierna innan vi i riksdagen fick dokumentet. Dess-
värre upprepades detta denna gång. Det var kortare
tid mellan presentationen och det tillfälle då vi fick ta
del av propositionen denna gång, men det känns ändå
inte bra att regeringen springer ifrån sina egna löften
om att det faktiskt är vi som skall ta del av regering-
ens förslag innan medierna gör det.
Regeringen fortsätter att låta viktiga ärenden och
processer dra ut orimligt länge i tiden. Och precis som
med miljöbalken tidigare i år är miljöpropositionen
kraftigt försenad. Den är så försenad att riksdagen inte
kommer att hinna behandla den före valet. Men det är
också typiskt för regeringens miljöpolitik, eller snara-
re avsaknad av miljöpolitik. Propositionen är till
omfånget imponerande. Och jag måste gratulera mil-
jöministern också till omslaget, det är bland det tjusi-
gaste. Men det döljer ju inte det faktum att själva
propositionen är innehållslös.
Verkligheten är att miljöpolitiken under Anna
Lindhs tid som miljöminister har rustats ned på områ-
de efter område. Det har handlat om miljöövervak-
ningen, om arbetet med saneringen av förorenade
områden, om miljöforskningen och om kalkningen av
försurade sjöar och vattendrag. Exemplen är många.
Och denna miljöproposition reparerar ju inte rege-
ringens miljömisstag.
Regeringens förslag att dagens 170 miljömål skall
ersättas av 15 mål är ju ingen lösning i sig, speciellt
som målen blir otydligare. Det är som Svenska natur-
skyddsföreningen sade i en kommentar i går: Rege-
ringen abdikerar i fråga om mål och överlåter till
andra att själva besluta vad de orkar med.
Det låg faktiskt en stor poäng i det som Gudrun
Lindvall sade här tidigare, nämligen: På vilket annat
politikområde skulle vi kunna ha samma synsätt och
hantera målsättningar men sedan inte ha några åt-
gärdsförslag utan överlämna till regering och myndig-
heter att själva gå vidare och hantera detta efter eget
huvud? Detta fungerar ju inte.
En bättre strategi vore att lägga fram förslag till
åtgärder för att uppnå uppsatta mål. Men en sådan
strategi har ju lyst med sin frånvaro under denna
mandatperiod.
Jag noterade att såväl Göte Jonsson som Maggi
Mikaelsson, alltså Moderaterna och Vänsterpartiet,
avvisade regeringens uppläggning, att regeringen och
myndigheterna själva skall fastställa miljömål. Vi
kristdemokrater tycker detsamma. Vi tycker faktiskt
att den lagstiftande församlingen, riksdagen, skall ha
något att säga till om när det gäller miljöpolitiken. Vi
får väl se vad övriga partier säger, men såvitt jag
förstår finns det i sådant fall en sorts samlad opposi-
tion som skulle kunna säga ifrån till regeringen att
man inte vill att regeringen och myndigheterna på
egen hand skall hantera detta utan att detta faktiskt är
något för dem som sitter i den lagstiftande försam-
lingen att hantera. Då finns det ett positivt budskap
redan i dag.
Särskilt allvarligt är att det är helt blankt på det
klimatpolitiska området. För att anspela på vad det
handlar om kan man säga att det är totalt svart. Det
finns inga förslag till åtgärder och inga förslag till
målsättningar. Som alla förstår hänger detta samman
med den energiuppgörelse som regeringen har gjort
med Centern, en uppgörelse som leder till dramatiskt
ökade koldioxidutsläpp, som spär på den förödande
växthuseffekten och som bieffekt också ger ökad
försurning. Den extra droppe olja som näringsminis-
tern talade om i samband med energiuppgörelsen är ju
i själva verket en flod.
Som alla vet skulle en avstängning av en kärn-
kraftsreaktor i Barsebäck om en dryg månad innebära
ökad förbränning av olja, kol och fossilgas, något som
står i strid mot klimatkonventionen och de mål som
Sveriges riksdag fattat beslut om. Regeringsrätten har
ju beslutat om inhibition av detta beslut, så vi får se
vad som händer.
Jag tycker att det är litet konstigt att Lennart
Daléus nu står här och examinerar Miljöpartiet och
Vänsterpartiet. Det är ju i dag faktiskt Lennart Daléus
som står i skamvrån för sin energiuppgörelse med
regeringen och Vänsterpartiet. Men det är klart att
detta kan vara ett sätt att avleda uppmärksamheten
från den skamvrån. Men varför inte i stället nu samla
oppositionen och rikta den berättigade kritik mot
propositionen som den förtjänar. Det är ju regeringen
som bär ansvaret för miljöpropositionen. Och såvitt
jag förstår finns det redan på en punkt en rätt så tydlig
opposition, nämligen att riksdagen skall fastställa
miljömålen.
Regeringen talar ofta om att vi skall ställa om
samhället så att det blir ekologiskt uthålligt. När det
gäller energipolitiken vet vi att det inte stämmer när vi
ersätter kärnkraft med fossilbränslen som kol, olja och
gas. Inte heller i den övriga miljöpolitiken stämmer
det. Bakom en kuliss i form av den här ekologiska
omställningen har man faktiskt nedmonterat den ordi-
narie miljöverksamheten. Det är det vardagliga men
nödvändiga miljöarbetet som har ersatts av Anna
Lindhs turnéer då hon delar ut miljöprojektmedel till
de kommuner som hon besöker. Och det är definitivt
inte en seriös och långsiktig miljöpolitik som leder till
det ekologiskt uthålliga samhället. Det bekräftas ock-
så av många röster från dem som är engagerade i det
miljöpolitiska arbetet.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag beträffande
den aktuella miljöpropositionen, nämna ytterligare
någon kommentar från Miljösverige. Centrum för
biologisk mångfald har uttalat: Den här propositionen
är inte det redskap som vi behöver för det ordinarie
miljöarbetet.
När det gäller miljöövervakningen har vi inte
längre kontroll över vad som händer. En miljöforska-
re säger: Man suddar nu ut redan tydligt satta miljö-
mål vad gäller naturvården.
Någon annan har sagt att det har skett en tempo-
sänkning i miljöpolitiken. Det är det kvitto som man
nu kan sätta på regeringens miljöpolitik - tempo-
sänkning och uppbromsning.