Herr talman! Om det vore så att vi hade fått något
väldigt bra efter denna långa väntan hade det varit
okej, miljöministern. Jag har trots allt hunnit skumma
igenom detta under kvällen och natten. Jag kan kon-
statera att det faktiskt inte finns så mycket konkret
innehåll som för frågan framåt.
I praktiken abdikerar regeringen som ansvarig för
miljöpolitiken och ber oppositionen att sätta sig ned
och resonera om vad vi skall hitta på för att lösa mil-
jöproblemen. Det kan ju vara sympatiskt, men det är
en något märklig hantering. Om regeringen inte har en
egen miljöpolitik skulle ju regeringspartiet i stället
kunna ta fasta på alla de förslag som har funnits under
riksdagsbehandlingen under både hösten och våren i
utskottet och tillstyrkt en rad konkreta förslag där. Det
skulle ha varit till gagn för miljön.
Jag kommer gärna och diskuterar det här fortsätt-
ningsvis, Anna Lindh. Jag tycker att det är en märklig
ordning att regeringen själv inte för en miljöpolitik
utan ber oppositionen att komma till hjälp. Men det är
okej, vi skall komma till hjälp.
Sedan gällde det detta att Miljösverige kanske inte
har läst på och kanske höftar sina kommentarer. Jag
tog fram några snabba pressklipp från den senaste
tiden. Det räcker med att läsa rubrikerna på TT-
telegrammen: Viktig miljöforskning raseras. Natur-
vårdare bittra på regeringen. Kritik mot fördelning av
miljömiljarderna. Länsstyrelsen protesterar mot rege-
ringen - det handlar om övervakning av miljöfarlig
verksamhet. Regeringens miljöpolitik sätter trovär-
digheten på spel.
Det är inga politiska motståndare som säger detta.
Det är en samlad bild av vad de som arbetar med
miljöfrågorna i Sverige tycker om regeringens miljö-
politik. Dessvärre var den här propositionen ingen
lösning. Den som väntade på något gott väntade länge
och fick inget gott i utbyte.