Herr talman! Så kom den då äntligen, miljöpro-
positionen.
Jag tror att det var en hel del människor som fick
ett uppvaknande när Hallandsåsproblemet dök upp för
något år sedan. Man hade invaggats i tron att mil-
jöproblemen var lösta. På samma sätt tror jag att det
är många som, när vi så småningom ser vidden av det
som har hänt i Spanien, kommer att inse att vi står
inför en gigantiskt uppgift när det gäller att lösa mil-
jöproblemen.
Det är bra att propositionen verkligen talar om att
miljöproblemen existerar och finns kvar. Här talar
man om försurningen, som har diskuterats de senaste
30 åren. Här talas om hot mot ekosystem. Man talar
om de allt farligare kemikalierna - ett miljöproblem
som egentligen inte fanns förrän på 50-talet men som
blir allt större hela tiden. Växthuseffekten, hotet mot
ozonskiktet, trycket på de biologiska produktionssys-
temen - både jord och vatten - och hotet mot den
biologiska mångfalden - allt finns med. Det klargörs
att miljöproblemen är långt ifrån lösta.
Regeringen har en stor ambition, nämligen att alla
dessa problem skall vara lösta om 25 år. Det är en
ambition som Miljöpartiet tycker är bra. Men förut-
sättningen för att lyckas med det är naturligtvis att
man visar hur man skall ta sig dit. Här menar vi att
regeringen fallerar helt.
Det går inte att sätta upp tjusiga miljömål utan att
ange vägen, och vägen i det här fallet skulle alltså
vara delmålen. Miljöpartiet kan inte acceptera att det
under de kommande 25 åren skall diskuteras om ifall
man skall ha målet att luften skall vara så ren att
människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden
inte skadas. Vem skulle kunna tycka annorlunda?
Eller: Människors hälsa och den biologiska mångfal-
den skall skyddas mot skadliga effekter av strålning i
den yttre miljön. Finns det något parti som skulle vilja
hävda motsatsen?
De stora målen är så pass självklara att vi säkert
inte kommer att ha särskilt mycket diskussioner om
dem. Det är vägen dit som är politiken. Därför är det
vägen dit, dvs. delmålen, som vi här i riksdagen måste
kunna hantera. Vi accepterar alltså inte regeringens
modell.
Miljöpartiet menar att den omställning som nu
skall ske är helt nödvändig. Den kommer att kräva
frivillighet, lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Vi
har väckt en mängd motioner under den här mandat-
perioden för att visa vägen mot ett ekologiskt hållbart
samhälle, och vi kräver att få vara med om att utforma
den politiken. Detta är ett av de viktigaste politikom-
rådena.
Skulle ni kunna tänka er att Finansdepartementet
skulle komma med sex stycken delrapporter under
tiden för den kommande generationen för att tala om
hur vi skall nå en ekonomiskt hållbar utveckling?
Eller kan ni tänka er socialpolitiken utformas med
målet att om tiden för en generation skall alla sociala
problem vara lösta och drogproblemen skall vara
borta? Under tiden för den kommande generationen
kommer riksdagen att få sex delrapporter.
Under alla andra politikområden skulle detta vara
en omöjlig tanke. Det är en lika omöjlig tanke när det
gäller miljöpolitiken. Det är vägen dit som är politi-
ken, och det är vägen dit som riksdag, regering och
allmänhet tillsammans måste utforma, för det kommer
att krävas mycket stora förändringar.
Hur ser då delmålen ut i propositionen? I mångt
och mycket är det en återkoppling till 1991 års mil-
jöproposition. Det saknas tidsangivelser. Mycket
hänskjuts till en parlamentarisk beredning. Jag vill
påstå att det finns mycket litet som är nytt här. Det
visas ingen offensiv politisk vilja att verkligen ta sig
till det ekologiskt hållbara samhället. Här saknas t.ex.
helt förslag till hur den skogsmark som håller på att
försvinna skall skyddas. Man säger att om 25 år kan
vi möjligen ha sparat 2 % av skogen innanför
skogsodlingsgränsen. Kan regeringen verkligen tro att
ur- och naturskogar som nu är akut hotade kommer att
finnas kvar om 25 år. Här krävs insatser nu!
När det gäller myrskyddsplanen accepterar man
dagens nivå. Man säger att hälften av de myrar som
finns i myrskyddsplanen skall sparas. Det är precis det
som vi har gjort i dag. Det står också tydligt i propo-
sitionen.
När det gäller sjöarna talar man över huvud taget
ingenting om kalkning. Man säger att sjöarna skall
bevaras som de är i dag. Men de som är döda då, skall
de också bevaras som de är i dag? Kalkningen nämns
inte. En sjukdom som M 74 nämns inte.
För skyddet av den biologiska mångfalden finns
ingen handlingsplanen - vilket också Artdatabanken
har klagat på - trots att alla experter säger att den
biologiska mångfalden aldrig har varit så trängd som i
dag. Vad är det som vi skall bevara, Anna Lindh? Är
det dagens låga nivå? Nej, det behövs betydligt mer
om vi skall komma någonstans.
Från Miljöpartiets sida kommer vi mycket gärna
och aktivt att delta i den parlamentariska beredningen,
som skall ta fram de delmål som måste till för att vi
skall kunna anträda vägen mot ett ekologiskt hållbart
samhälle. Till skillnad från Centern anser vi att vi
måste samarbeta i miljöpolitiken. Det område där vi
har gått in i samarbete, dvs. miljöbalken, är det som
nu i slutet av den här mandatperioden framstår som
ljuset i mörkret. Det är miljöbalken som kommer att
visa vägen och som kommer att få en betydelse för
framtiden.
Jag måste tyvärr säga att den här propositionen är
mycket tunn och mager.
Det finns också annat som saknas. Var är diskus-
sionen om bekämpningsmedel? På kemikaliesidan
föreslår man mycket av frivillighet. Ja, ibland kanske
det går med frivillighet. Men skall man ställa om hela
kemikaliesamhället till ett samhälle där ambitionen
om 25 år är nollutsläpp krävs det betydligt mer än
frivillighet.
Det känns också som att regeringen ofta passar i
de här frågorna av rädsla för att EU kanske kan tycka
något. I en del fall är man konkret och kommer med
förslag. Det är när andra länder redan har gått före.
Det gäller t.ex. kemikalier i barnkläder. Där har Ös-
terrike och Danmark visat framfötterna. När det gäller
kemikalier i leksaker har Spanien talat om för EU att
man vill ha starkare krav. Sverige följer efter. Det
känns mycket beklämmande.
Vi saknar alltså det konkreta arbete som återstår.
Det här är tyvärr en besvikelse. Det är en tunn soppa
där man återanvänder gamla miljömål. Det visar ty-
värr inga friska, nya tag och ingen riktig vilja att ta sig
till det samhälle som de 15 ambitiösa målen antyder.
Det är mål som alla måste vara överens om. Men
politiken dit är det viktiga. Det är det vi måste disku-
tera.
När den förra regeringen slutade fick den ett om-
döme av Naturskyddsföreningen. Denna ansåg att det
var ansvarslöst och oacceptabelt att medvetet driva en
politik som tar flera kliv tillbaka som den borgerliga
regering då hade gjort.
Jag hade önskat att den här regeringen hade varit
bättre. Jag hade önskat att vi hade fått betydligt mer
kött på benen inför den stora förändring som skall
komma nu. Jag är glad att miljöbalken i alla fall har
kommit under den här mandatperioden. Jag hoppas att
vi kan hjälpa och bidra till att vi får en grön politik i
fortsättningen. Från Miljöpartiets sida är det fullkom-
ligt klart. Vi ställer gärna upp och samarbetar. Att
skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är absolut nöd-
vändigt för kommande generationer.
I detta anförande instämde Per Lager, Ragnhild
Pohanka och Peter Eriksson (alla mp).