Herr talman! Som jag tidigare sade: En av de få
anledningarna till att jag kunde tänka mig att betala
litet extra skatt var ett starkt försvar. Jag vet inte
hur pass stor dignitet jag har i mitt parti, men om
jag säger jag så menar jag inte partiet. I så fall hade
jag sagt vi, för vi är trots allt en samling människor.
I det här fallet är det pluralis, dvs. vi.
Det talas om återtagningstider hit och dit. Ja, visst
finns det återtagningstider. Men, Sture Ericsson,
när skall man utlösa återtagningstiden? Så sent som
i september 1939 visste man över huvud taget inte
om Hitler skulle gå in i Polen. Det visste inte
engelsmännen förrän det var bekräftat genom att
gränsbommarna lyftes undan. Man trodde in i det
sista att man skulle fixa det här genom
förhandlingar. Det finns inte återtagningstider i alla
situationer. Detta är mycket svårförutsägbara
saker.
Jag kan ta ett exempel som inte rör försvaret över
huvud taget. Hur många människor trodde att
Berlinmuren skulle falla. Det trodde man var precis
lika orimligt en vecka innan det skedde som att man
i dag skulle tro att något land över huvud taget skall
fundera på att anfalla Sverige eller ställa till med
något elände i vårt grannskapsområde.
Visst måste man ha återtagningstid, men samtidigt
måste man se till att axlarna mellan beredskap och
resurser möts på en rimlig nivå. Man kan inte hålla
på med planeringar och förvarningstider på fem
eller tio år som många gör, för så fungerar det inte
när verkligheten kommer ifatt oss.