Herr talman! Anders Björck tycker att det är fegt
att kräva besparingar utan att tala om hur de skall
göras. Anders Björck lyssnade tydligen inte -- jag
använde faktiskt den senare hälften av mitt
anförande till att berätta om hur besparingar kan
göras. Det är bara att läsa innantill i protokollet.
Anders Björck tyckte sig ha hört bitterhet,
förlöpningar och personangrepp i mitt
inledningsanförande. Han ville inte sparka på en
liggande, sade han. Det finns tydligen en likhet
mellan Anders Björck och mig; vi mister båda
jobbet efter valet i höst.
Anders Björck går ofta till personangrepp i tron att
han därmed stärker sin egen argumentation. Jag
har aldrig svarat på dem utan i stället försökt
koncentrera mig på sakfrågorna.
Personer som tycker illa om Anders Björck som
politiker och människa har försett mig med åtskillig
starkt negativ information om honom. Jag har dock
avstått från att använda mig av den i både tal och
skrift, eftersom jag inte vill sänka mig till den nivån.
Riksdagens protokoll finns att läsa -- Anders
Björck har inte visat samma återhållsamhet.
Bilden av Anders Björcks person och politik är
redan så påfallande negativ bland allmänheten,
speciellt inom försvarsmakten, att effekten av
ytterligare komprometterande information skulle
bli synnerligen marginell.
Jag vill fråga Anders Björck hur han tänker klara
av underskotten på 4--5 miljarder fram till 1997.
Det finns två utvägar: Den ena är att låta
skattebetalarna ställa upp med miljarderna, vilket
innebär en kraftig höjning av försvarsanslagen.
Den andra är att låta försvaret dra ner på
verksamheten, så att man håller sig inom de
ekonomiska ramarna. Det skulle också få mycket
allvarliga konsekvenser.
Anders Björck har genom sin politik drivit in oss i
denna återvändsgränd. Har han någon annan
lösning på problemet än att smita ifrån jobbet den
18 september?