Herr talman! En genomgång av kammarens
protokoll skulle klart visa att Sture Ericson har
ägnat sig åt personangrepp varje gång vi har haft
försvarsdebatt. Som jag sade tänker inte jag ägna
mig åt något sådant; jag vill inte sparka på en redan
liggande.
Problemet är att Sture Ericson svänger sig med
djupt felaktiga siffror. När det gällde
stridsvagnsaffären publicerade han en artikel i
Svenska Dagbladet där det stod att Anders Björcks
pansaräventyr skulle kosta bortåt 25 miljarder
kronor. Kostnaden för både de nya och de
begagnade stridsvagnar som jag har köpt in är
ungefär en tredjedel av den summa som Sture
Ericson uppgav.
Om Sture Ericson räknar så makalöst och våldsamt
fel är det naturligtvis ingen större mening med att
föra en diskussion om dessa saker med honom. För
att bara nämna ett exempel tycks Sture Ericson inte
ha klart för sig hur priskompensationssystemet
fungerar i de här sammanhangen. Vi förutser inget
akut likviditetsproblem under innevarande
budgetår, vare sig för flygvapnet eller för
försvarsmakten som helhet. Den uppfattningen
delas av försvarsmakten.
I höstens budgetarbete kommer kompensation att
ske för budgetåret 1993/94 enligt gängse modell,
och då kan man beräkna de eventuella
förskjutningseffekterna. För budgetåret 1992/93,
vars kompensation beräknades i höstas, kan vi
konstatera att full kostnadstäckning erhålls under
budgetåret 1994/95.
Det är alltså fråga om en eftersläpningseffekt, som
beror på att Försvarsdepartementet som enda
departement hade ett eget
priskompensationssystem fram till försvarsbeslutet
1992. Försvarsdepartementet skilde sig alltså från
alla andra departement, men det ändrade vi genom
1992 års försvarsbeslut. Därför kommer
kompensationen i efterskott. Sture Ericson var
med om att göra detta.
Alla siffror som snurrar runt grundas på att
relationen mellan dollar och krona inte skulle
förändras alls under försvarsbeslutsperioden. Det
förefaller mig mindre troligt att det skulle kunna
vara på det sättet.