Herr talman! Jag tänker beröra tre områden i
försvarsutskottets betänkande 1993/94:FöU9. Det
gäller mobiliserings- och förplägnadsförband,
lekmannainflytande i Försvarsmakten genom
Personalvårdsnämnden och behovet av utredning
avseende de värnpliktigas ekonomiska och sociala
situation.
Överbefälhavaren föreslog i sitt kompletterande
underlag inför försvarsbeslutet 1992 att
mobiliserings- och förplägnadsplutoner skulle
organiseras. Chefen för armén hade utrett
förutsättningarna för en sådan åtgärd. För att
värnpliktsutbildning skulle få genomföras inom den
fredstida stödproduktionen ansåg regeringen att
utbildningen skulle leda till krigsplacering.
Krigsorganisationens personalförsörjning skulle
därmed bli effektivare.
Utskottet ansåg då att det var viktigt att
effektivisera stödproduktionen och att ta tillvara
besparingsmöjligheterna men slog fast att
besparingsmålet inte fick leda till att fler utbildades
än vad som behövdes för ändamålet.
Riksdagen fattade beslut i juni 1992 om att avvakta
Pliktutredningens förslag när det gäller volymen
och de närmare förutsättningarna för de
värnpliktigas utbildning samt också utbildningens
innehåll. Något förslag från regeringen i enlighet
med detta kom inte. Men däremot fattades ett
beslut i juni 1993 om att införa mobiliserings- och
förplägnadsplutoner.
Antalet värnpliktiga för denna verksamhet hade då
halverats i förhållande till det ursprungliga
förslaget. Antalet sjunker nu igen 1995--1996 med
ytterligare 270 värnpliktiga per år på grund av att
man har ändrat uppsättningstiden så att den skall
vara 15 år i stället för 12 år.
Vid beslutstillfället var emellertid de värnpliktiga
redan i utbildning, eftersom chefen för armén redan
i början av december året innan hade fått i uppdrag
av regeringen att genomföra denna utbildning.
Beslutet har fått mycket stark kritik, särskilt från de
ansvariga ute i organisationen samt också från den
fackliga organisationen som anser att de
värnpliktiga används som grå arbetskraft medan
deras medlemmar kastas ut i arbetslöshet.
Arbetsdomstolen har genom beslut i december
1993 underkänt försvarsmyndigheternas hantering
av ärendet på grund av felaktig uppsägning av
civilanställda. Några hundratal avskedade
civilanställda får nu höga skadestånd och måste
erbjudas återanstllning. Detta kan komma att kosta
Försvaret omkring 40 miljoner kronor. Man kan ju
fråga sig varför det var så bråttom att hantera detta
ärende att man drog på sig dessa extra kostnader
för försvaret i form av skadestånd.
Vid besök ute i verksamheten har jag både från
anställda och värnpliktiga fått ta del av många
kritiska synpunkter på den pågående utbildningen
av värnpliktiga i kök och förråd. De värnpliktiga får
inte alls den utbildning som de utlovats utan helt
andra uppgifter. De anställda, som har blivit
mycket färre, har fått fler och andra uppgifter,
vilket gör att de inte kan ge de värnpliktiga den
utbildning som de har rätt att kräva.
De utbildningsplaner som utarbetats kan helt
enkelt inte följas på grund av de stora grupperna
värnpliktiga och de få handledarna. Organisationen
tycks också sakna rutiner för att utbilda och stödja
de nya kategorier av handledare som man fått
genom den förändrade verksamheten.
Vi socialdemokrater anser att det som hittills har
hänt i denna fråga pekar på behovet av en
utvärdering och ett förnyat ställningstagande till
användning av värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst. Detta har vi anfört i ett särskilt
yttrande som vi avser att följa upp i höst.
Utskottet genomför den 26 maj på
socialdemokratiskt initiativ en offentlig utfrågning
om personalfrågor med anledning av den
omfattande omstrukturering som har skett inom
försvaret. Detta är ett led i utskottets
uppföljningsarbete.
Under avsnittet lekmannainflytande i
Försvarsmakten föreslår regeringen att Försvarets
personalvårdsnämnds uppgifter skall ändras.
Regeringen anser att nämndens uppgifter
beträffande personalvården har minskat och
alltmer kommit att ingå i myndighetens ordinarie
verksamhet. Därför föreslår regeringen att
Försvarets personalvårdsnämnd ombildas den 1 juli
1994 och att den i framtiden bara skall behandla
frågor som rör värnpliktiga.
Vi delar inte denna uppfattning. Eftersom
personalledningen i den från den 1 juli nya bantade
Försvarsmakten kommer att reduceras anser vi att
dess förmåga att ge ett effektivt stöd till den lokala
personalvården försämras. Vi anser att Försvarets
personalvårdsnämnd utgör ett väl fungerande
forum för samråd på central nivå. Nämnden bör i
högre grad utnyttjas för att stödja en väl
fungerande personalpolitik inom Försvarsmakten.
Vi vill understryka vikten av att
arbetstagarorganisationerna har representation i
nämnden. Personalvårdssituationen för de
värnpliktiga har ett naturligt samband med de
anställda personalgruppernas situation. Vi anser
således inte att någon ombildning av Försvarets
personalvårdsnämnd bör ske.
Herr talman! När det slutligen gäller de
värnpliktigas ekonomiska och sociala situation har
motionärer från fyra riksdagspartier föreslagit att
en utredning skall tillsättas.
Den senaste undersökningen på detta område är
fem år gammal. Mycket tyder på att vissa
försämringar har skett sedan den gjordes.
Begränsningen av de fria hemresorna är ett sådant
exempel. Det förhållande som nu råder är inte
tillfredsställande. Det kan få negativa
konsekvenser för de värnpliktigas inställning till
försvaret.
Utskottet utgår i sin skrivning från att dessa frågor
kommer att behandlas i samband med den
kommande propositionen om totalförsvarsplikt och
anser därför att det inte nu finns behov av en
särskild utredning med detta syfte. Vi har i vår
partimotion uttalat oss för att en utredning kommer
till stånd inför nästa försvarsbeslut. Eftersom vi
förväntar oss ett intensifierat arbete med
omstruktureringen inom försvaret, känner vi stark
sympati för de motioner som kräver en särskild
utredning av de värnpliktigas sociala och
ekonomiska situation omgående. Vi beklagar att vi
inte i utskottet kunde enas om ett sådant beslut.
Men med anledning av att hela värnpliktssystemet
står inför förändringar bör de värnpliktigas
situation innan dess bli föremål för utredning.
Detta gäller också deras inflytande och
rättssäkerhet. Vi socialdemokrater har i ett tidigare
skede fått gehör för att också disciplinsystemet i
dess helhet utreds inför det kommande
totalförsvarsbeslutet.
De värnpliktiga och den anställda personalen inom
försvaret har den allra största betydelsen för
Sveriges försvarsförmåga. Därför är det viktigt att
de ges de bästa möjliga förutsättningarna för att
kunna utföra sitt viktiga arbete.
Jag vill till slut yrka bifall till Sture Ericsons förslag.