Herr talman! Förverkligandet av Försvarsbeslut 92
pågår och är inne på sitt andra år. Beslutet innebär
ett viktigt vägval i svensk försvarspolitik. Syftet är
att nå en varaktig och realistisk balans mellan
uppgifter och resurser samt mellan kvalitet och
kvantitet i det svenska totalförsvaret.
Sveriges säkerhetspolitiska mål, liksom de mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i
Försvarsbeslut 92 och med de preciseringar som
beslutades i maj 1993, ligger fast.
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att
bevara vårt lands frihet och nationella oberoende,
och vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen
och i former som vi själva väljer trygga vår
handlingsfrihet. Den hårda kärnan i vår
säkerhetspolitik är den militära alliansfriheten med
dess skyldighet att upprätthålla en betryggande
försvarsförmåga, för att vi skall kunna vara
neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde.
Denna säkerhetspolitik formas väsentligen i ett
samspel mellan utrikespolitik och försvarspolitik.
Totalförsvaret skall i första hand vara
fredsbevarande genom att ha en sådan styrka,
sammansättning, ledning, beredskap och
uthållighet att en angripares förluster och andra
uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt
land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna.
I de preciseringar som beslutades förra året sägs:
''Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande
förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs.
ett angrepp som med kvantitativt begränsade
styrkor av hög kvalitet och endast med kort militär
förvarning riktas mot vitala funktioner inom
Sveriges nationella ledningssystem och inom
totalförsvaret.'' Vidare sägs det: ''Efter en högst
ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar
av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt
omedelbart efter mobilisering.''
De senaste årens omvärldsutveckling har i stora
drag bekräftat de bedömningar som gjordes inför
Försvarsbeslut 92. Det är därför av stor vikt att det
beslutet får genomföras, samtidigt som arbetet med
att förbereda nästa långsiktiga parlamentariska
försvarsbeslut sätter i gång på allvar. Regeringen
anger i propositionen att nödvändigheten att börja
tänka på olika utgångspunkter för ett nytt
försvarsbeslut inte minskar kravet på att fullfölja
genomförandet av Försvarsbeslut 92. Utskottet har
samma mening.
Herr talman! Uttalanden om besparingar inom
totalförsvaret kan naturligtvis förefalla lockande
och förståeliga i nuvarande statsfinansiella läge.
Men detta skapar osäkerhet för de människor som
har sitt arbete inom totalförsvaret och för de
värnpliktiga. Några direkta hot mot vårt land finns
inte, men säkerhetspolitisk instabilitet kan inte
uteslutas, varför kraven på minskade militärutgifter
måste behandlas med försiktighet. Om de positiva
förändringarna i vår omvärld fortsätter, kommer
detta att kunna få ekonomiska konsekvenser i
kommande försvarsbeslut. Många av åtgärderna i
Försvarsbeslut 92 får fullt genomslag efter
försvarsperiodens slut, vilket belyser den
långsiktighet som all försvarsplanering innebär.
Riksdagens revisorer har i en rapport granskat
nedläggning och flyttning av förband. Utskottet
delar revisorernas uppfattning att de lokala
parterna bör få tillfälle att framföra synpunkter och
med sina kunskaper delta i utredningsarbetet inför
grundorganisationsförändringar. Ingen är betjänt
av att skapa onödig oro i en organisation.
Försvarsmakten har här en viktig uppgift att avväga
på vilket stadium berörda parter skall engageras.
Utskottet delar även revisorernas uppfattning att
en mer samlad och systematisk återföring av
erfarenheterna från en genomförd
organisationsförändring bör göras till riksdag och
regering.
Utskottet vill understryka vikten av den
sammanvägning av olika intressen kring
grundorganisationsförändringar som sker i
riksdagen. Militära, regionala och
arbetsmarknadsmässiga intressen måste vägas
samman. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är viktigt med en parlamentarisk beredning av
underlaget. Riksdagens beslutsroll måste därför
beaktas i den instruktion som regeringen skall
utfärda för den nya myndigheten Försvarsmakten.
Herr talman! Vi kristdemokrater menar att Sverige
skall upprätthålla ett effektivt totalförsvar.
Civilförsvaret måste naturligtvis ha tillräckliga
resurser för att kunna garantera befolkningen ett
gott skydd i händelse av ofred. Det strategiska
överfallet innebär för civilförsvaret i vissa
avseenden en svårare situation än tidigare
förutsättningar, främst vad avser ledning. Utskottet
bedömer dock att både den civila och den militära
delen av totalförsvaret har en godtagbar förmåga
att motstå ett strategiskt överfall till år 1997.
En fråga som ännu ej är avstämd är vilket stöd det
militära försvaret förutsätter från övriga delar av
totalförsvaret. Utskottet utgår från att detta krav
preciseras snarast, eftersom en av
huvuduppgifterna för det civila försvaret är att
stödja försvarsmakten under kriser och krig.
Herr talman! Åtta motioner rör frågor om de
värnpliktigas förmåner och sociala situation.
Systemet med en utbildningsreserv har gjort att
intresset kring de värnpliktigas villkor under
grundutbildningen lyfts fram. Två
kristdemokratiska motioner vill att en utredning
tillsätts som studerar de värnpliktigas ekonomiska,
sociala, arbetsmässiga och studiesociala situation.
Eftersom en proposition om totalförsvarsplikt snart
kommer, utgår utskottet från att de frågor som
berörs i olika motioner kommer att behandlas där
och finner att behov av en utredning inte föreligger
just nu.
Herr talman! Vad gäller förband för FN-insatser
menar utskottet att det är viktigt att Sverige håller
en god beredskap för att kunna medverka i militära
och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd
och ESK kan hemställa om. Regeringen har
uppdragit åt Försvarsmaktens
organisationsmyndighet att studera vilka
anpassningar av olika svenska förband som krävs
för att dessa skall kunna utnyttjas i internationella
operationer. Samtidigt pågår en analys av nu
pågående FN-insatser. Det är därför för tidigt att ha
någon mening om de framtida organisatoriska
formerna för att upprätthålla denna beredskap.
Kostnaderna för våra utlandsengagemang är höga.
Bl.a. slits den försvarsmateriel hårt som kommer
till användning. Detta har lett till en diskussion om
hur bl.a. dessa kostnader skall betalas. Från
kristdemokratiskt håll menar vi att försvaret skall
avsätta medel för att med egna resurser kunna
stödja humanitära hjälpinsatser i
katastrofsituationer i andra länder. Vi delar dock
den syn som utskottet har, att om medel för den
fredsbevarande verksamheten kan garanteras och
därmed inte urholka totalförsvarets ekonomiska
ramar, bör denna fråga övervägas ytterligare.
Herr talman! Tidigt inriktade sig den
kristdemokratiska rörelsen i Europa på
fredsskapande arbete genom ökat samarbete
mellan Europas stater. Vi kristdemokrater vill att
Sverige skall verka för internationell säkerhet,
byggd på förtroendeskapande åtgärder, avspänning
och nedrustning. Den etiska utgångspunkten måste
vara att människan skall vara fri och
självbestämmande och tillmätas ett stort personligt
ansvar. Därför måste det säkerhetspolitiska arbetet
vidgas och fördjupas till att omfatta inte enbart
frånvaro av krig och konflikter utan också att säkra
freden i ett perspektiv av rättvisa, frihet, solidaritet
och ett aktivt stöd för demokrati och
rättssamhället.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till
försvarsutskottets hemställan i betänkande nr 9.