Herr talman! Det är många frågor som tas upp i dag
när det gäller försvaret. Debatten är lång och
intensiv. Av dessa frågor är det frestande att ge sig
i kast med egentligen alla, för de är viktiga var och
en på sitt sätt och var och en i sitt sammanhang.
Men avsikten med att jag står här i talarstolen är
ändå att jag endast skall beröra några frågor som vi
i Centern vill lyfta fram, frågor som vi tycker är
viktiga och väsentliga att ytterligare belysa.
Jag vill börja med den svenska försvarsindustrin.
Den svenska försvarsindustrin har en mycket hög
kompetens, en hög teknisk nivå och den är i långa
stycken mycket rationell och mångsidig. Den är i
mångt och mycket världsunik och ligger på en
konkurrenskraftig nivå. Vi i Centern tycker att det
är viktigt att försvarsindustrin utvecklas, så att den
kan behållas. Den kan då användas som ett bra
redskap för att vi ytterliggare skall kunna garantera
och stärka vårt oberoende och vår alliansfrihet och
självständighet. Vi vet att svensk försvarsindustri
ger jobb i Sverige. Pengarna stannar här. Den
utvecklar försvarsmateriel för det svenska försvaret
utifrån våra behov. De produkter som kommer från
försvarsindustrin har i många fall lett till stora och
betydande exportframgångar. Det är fråga om en
mycket avancerad högteknologi som vi kan
leverera vidare in i andra sektorer.
Jag vill understryka att JAS-projektet är det mest
avancerade industriprojekt som vi någonsin har
haft i det här landet. Det har gett oerhört positiva
effekter för civil industri och för civila applikationer
av de kunskaper och den teknik som man har tagit
fram i samband med JAS-projektet. Det är av stor
vikt att den militära och den civila produktionen
kan gå hand i hand.
När det gäller resurserna för marinens och flottans
behov finns det en otrolig hög kompetens i landet
också på detta område. Vi har en
nybyggnadskompetens som vi måste slå vakt om.
Jag tänker då självfallet på Karlskronavarvet och
den avancerade teknik som man besitter i fråga om
plastfartyg och smygteknik. Man har också
samarbetat med Kockums för att utveckla bra
ubåtar som står i särklass internationellt sett.
Problemet för marinen är de ekonomiska
bekymmer som man har. Det är svårt att behålla all
den varvskapacitet som finns i landet. Efter tidigare
beslut i denna kammare ser man över
möjligheterna att byta ut Muskövarvet, bolagisera
detta och göra det till en egen enhet. I första hand
måste vi slå vakt om nybyggnadskompetensen.
Reparation och underhåll kan klaras på annat sätt.
Vi bör fortsätta att se på dessa delar för att klara
nybyggnadskompetensen. Om vi tappar den,
tappar vi också de andra bitarna när det gäller
marinen.
Det är väldigt viktigt att de ekonomiska bekymmer
som finns inom marinen verkligen ses över och
rättas till. Efter de olika utredningar som har gjorts
kan detta innebära att verksamheterna ytterligare
behöver koncentreras. Här bör man se till att man
kan behålla en god förmåga och bra fartyg. Det är
i södra Östersjön som det i dag händer väldigt
mycket. Där pågår en intensiv trafik över flera
nationsgränser. Ur alla aspekter är det viktigt att vi
syns och att vi finns där för att också markera våra
territorialgränser och nationsgränser. Det kan
också finnas andra rent av militära uppgifter för
marinen, många övervakningsuppgifter av skilda
slag både för civil och för annan verksamhet.
Den maritima verksamheten totalt sett och
samordningen av resurser skall nu ses över av en
utredning. Då bör man också ta till vara och se över
den resurs som flygvapnet utgör i det här
sammanhanget. Jag tänker självfallet i första hand
på flygvapnets helikopterenheter. Gemensamt med
marinens helikopterresurser kan man utföra
väsentligt mer än vad dessa resurser utnyttjas till i
dag. Det gäller att samordna och ytterliga hantera
verksamheten, inte bara i nationens egen tjänst
utan också i ett vidare internationellt perspektiv när
det gäller bl.a. Östersjön och
räddningsverksamhet.
Det har tidigare i debatten talats om de s.k. RITS-
styrkorna, dvs. räddningsinsatser till sjöss. Jag
håller med Gunhild Bolander om att det är
anmärkningsvärt att vi inte har en enda sådan
styrka på kuststräckan mellan Malmö och
Stockholm. För min del ser jag det som angeläget
att ta till vara Blekingekommunernas kompetens.
Det finns ju helikoptrar att tillgå, både flygvapnets
och marinens. Kustbevakningens och marinens
sjögående enheter kan också användas för detta
ändamål. Det är viktigt att vi arbetar vidare
internationellt för att få till stånd en utökad
samordning av räddningstjänsten i Östersjön.
Det är många frågor här på bordet i dag som rör
de värnpliktiga. Pliktutredningens förslag har lagts
fram och remissbehandlats i vederbörlig ordning.
Det är min förhoppning att vi inom en mycket snar
framtid skall få se en proposition på riksdagens
bord. Vi vidhåller att det är av central betydelse att
den allmänna värnplikten kan behållas och att den
därmed får en bred förankring hos det svenska
folket. Det är angeläget att vi uppfyller de behov
som finns. I och med detta utredningsförslag kan de
civila delarna av totalförsvaret stärkas.
De värnpliktigas ekonomiska situation har berörts.
Årets proposition innehåller bra och positiva
markeringar när det gällde bl.a. höjningen av
utryckningsbidraget och av dagsersättningen för de
värnpliktiga. Förhoppningen är att vi skall kunna
gå vidare med detta, även om jag just nu förstår att
det med hänsyn till de totala finanserna i landet kan
vara svårt att ta ytterligare steg. Men jag anser att
detta var värdefulla markeringar. Vi från Centern
sätter stort värde på dessa.
Det skall ju bli en myndighet av den nya
försvarsorganisationen, Försvarsmakten, som
kommer att bildas den 1 juli. Detta har föregåtts av
ett bra och brett förberedelsearbete, inte minst
inom LEMO-utredningen. Det är nödvändiga
förändringar som här kommer till stånd. Jag hoppas
också att resultatet blir det vi önskar. Centerns
uppfattning är att det finns ett fortsatt starkt behov
av en bred och allsidig parlamentarisk insyn när det
gäller möjligheterna att följa verksamheterna. Det
är viktigt med ett parlamentariskt inflytande och
nära och intima förtroendefulla kontakter mellan
den militära myndigheten och riksdagen och dess
partier.
Avslutningsvis vill jag nämna att jag satte stort
värde på att försvarsministern tog upp de
internationella insatser som svenska trupper och
personal från Räddningsverket har gjort, inte minst
i det forna Jugoslavien. Detta är en mycket
betydelsefull verksamhet, och det kommer nog att
bli aktuellt med flera insatser av den här typen i
framtiden. Det kommer att ställas större krav på
oss i detta sammanhang. Det är min förhoppning
att vi i så fall skall kunna leva upp till dessa krav.
Det är också angeläget att vi skänker en tanke och
ett tack till alla som frivilligt ställer upp för dessa
farofyllda arbeten som är föga glamorösa. Dessa
personer får verkligen se de avigsidor som krig ute
i världen för med sig, sådana lidanden som vi tack
och lov är förskonade från i Sverige.
Det är viktigt att vi fortsätter att ha en positiv syn
på detta arbete, att vi försöker att ge den bästa
utbildning som vi kan ge och den bästa materielen
som går att uppbringa. Också med sådana här
insatser kan vi stärka förtroendet för Sverige som
en pålitlig samarbetspartner i det internationella
samfundet.