Herr talman! Vi har hört många diskussioner här i
dag. Försvaret kostar pengar säger man. Det kan
knappast vara någon överraskning för dem som i
kanske 10, 15 eller 20 år hållit på med
försvarsfrågor. Försvaret måste naturligtvis kosta
pengar, precis som alla andra brandförsäkringar
kostar pengar.
Jag är principiellt emot alla skattehöjningar. Men
en skattehöjning för att försvaret skall få anslag,
som innebär att försvaret kan fungera, är ett av de
mycket få skäl till skattehöjning som jag skulle
kunna acceptera. Skulle vi komma i en sådan
situation att det krävs någon form av skattehöjning
för att kunna fullfölja Sveriges inriktning av
försvaret är t.o.m. jag beredd att stödja ett sådant
förslag, under förutsättning att pengarna går till
något vettigt.
Men samtidigt kan jag inte förstå att man i Sverige
inte tar de chanser som finns att tjäna pengar på
försvaret. Sverige har en fantastisk
försvarsindustri. Den har jag många gånger här i
kammaren talat mig varm för. Jag har sagt att man
måste se till att det ges ökat utrymme för export,
under civiliserade former naturligtvis.
Jag har hört talas om att t.ex. KMI tillstyrkt export
av patrullfartyg till Taiwan. Det har upprört mig
mycket att man i regeringskretsar sagt nej till det.
Jag kan faktiskt inte förstå ett sådant beslut. Det är
mycket dumt och onödigt, speciellt i tider som
dessa. Sverige har två övergripande brister i dag.
Det ena är bristen på pengar och det andra är
bristen på arbete. Om man kan skapa arbete och
samtidigt få in pengar, måste det vara ett gyllene
tillfälle. Det borde alla människor förstå.
Uppenbarligen finns det ett gäng, förmodligen i
regeringskretsar -- eller på något departement,
vilket naturligtvis är samma sak -- som inte gör det.
Vad är då skälen till sådana ställningstaganden. Jag
har inte hört skälen, men jag kan tänka mig att en
export till Taiwan skulle innebära problem för
andra industrier. Jag hört diskussionen förr. Atlas
Copco, LM Ericsson och andra företag kan kanske
få svårt att exportera till ''mainland China''. Men
vad är det för export som går dit? Det är en export
som bygger på ''soft-loans''. I princip betalar
Sverige sin egen handel. Det hör inte hemma hos
god köpmannased.
Taiwan har däremot en av världens största
valutareserver. Den finns där klar att slantas upp
med klingande guld rakt in i den svenska
penningkistan. Taiwan har f.n. 90 miljarder US-
dollar. Varför skall man förakta en sådan
handelspartner?
Jag vet också att det finns en massa konstiga idéer
om att man t.ex. har godkänt ''mainland China''
redan 1950. Men tiderna har förändrats. Allt
förändras, utom i Sverige vad gäller Sveriges syn på
dessa problem. T.o.m. röda Kina och Taiwan har i
dag vänskapliga förbindelser. Både röda Kina och
Taiwan investerar massor av pengar i varandras
länder. Varför skulle då Sverige vara dessa två
parters samvete, när de själva uppenbarligen trivs
rätt så väl med varandra. De investerar ju
gladeligen i varandras länder. Jag vet att det kan
förekomma litet väsen ibland om exporten till
Taiwan. Men det blir aldrig någon förändring om
ingenting görs.
Varför skall Sverige alltid söka handelspartner som
inte har några pengar? Varför låter man inte
svenska skeppsvarv bygga fartyg som det finns en
efterfrågan på, i dessa tider när miljarder kronor
läggs ut på en konstlad sysselsättning i detta land?
Ingen människa skulle i alla fall kunna inbilla mig
att Taiwan skulle försöka invadera röda Kina på
fastlandet med några patrullbåtar. Jag vet inte om
man i Taiwan har en sådan aktionsradio att man kan
nå fastlandet ens. Förmodligen handlar det om en
bestyckning med en grov kulspruta eller en lätt
luftvärnsautomat, på sin höjd. Hur skulle stora
''mainland China'' kunna hotas med detta. Det
finns inga normala skäl över huvud taget till att
neka en sådan export.
Visserligen finns det en del konstiga diplomatiska
skäl. Man påstår att Sverige inte erkänt Taiwan
över huvud taget. Men varför gör inte Sverige det
då; det har jag sagt förut här i kammaren. Man skall
inte hålla fast vid otidsenliga beslut och en massa
dumheter. Det finns gott om länder i världen som
faktiskt har erkänt Taiwan. Många länder ligger
långt framme i sina funderingar om att göra det.
Skall Atlas Copco och LM Ericsson, som i och för
sig är mycket bra företag, genom lobbying och
konstiga politiska beslut som fattas i detta land,
sabotera en annan marknad? Man kan då fråga sig:
Vad skall beslutsfattarnas nästa
marknadsekonomiska drag bli i detta land? Skall
man kanske förbjuda AB Svenska pressbyrån att
sälja klubbor till barnen, därför att
försäljningsbalansen på tuggummi annars kan
komma att rubbas på Konsum. Det är ungefär den
logik man visar. Det är fantastiskt att mänsklig
dumhet kan få så särpräglade drag.
Den svenska försvarsindustrin måste ju ges en
rimlig chans till överlevnad. Men den får det
svårare och svårare, dels grund av en mindre
inhemsk efterfråga, dels på grund av en
överkapacitet i världen. Hur kan man då säga nej
till en export som handlar om 80 fartyg, mig
veterligen? Den exakta summan pengar vet jag
inte. Men jag kan föreställa mig en summa på minst
7--8 miljarder kronor. Sverige har inte råd med ett
sådant samvete och en sådan dumhet. Framför allt
har vi i Sverige inte råd att slå botten ur den svenska
försvarsindustrin, med allt vad det innebär i form
av arbetstillfällen, ovärdelig ''spinn-off'' till den
civila sektorn i samhället osv.
Jag tycker faktiskt att detta är litet beklämmande.
Sverige måste gå i bräschen, inte bara för egen skull
utan även för rättvisans skull och för demokratins
framskridande i världen. Sverige bör ta initiativ till
att ta reda på om man skulle kunna erkänna Taiwan
och upprätta normala diplomatiska förbindelser
med Taiwan. Det är en diplomatisk skandal att
Sverige utan vidare handlar med röda Kina, ett land
som grovt bryter mot alla mänskliga rättigheter. I
Kina förekommer det t.ex. stora offentliga
massavrättningar. Det förekommer också att
oppositionen krossas med stridsvagnar och att
studenter som vill ha demokrati körs ihjäl. Ett
sådant land är gott nog som handelspartner, ett land
som dessutom inte har så mycket pengar.
Taiwan däremot har 30 politiska partier och
demokrati. Men det landet duger inte på grund av
konstiga beslut som är 40--45 år gamla. Sverige
borde gå i bräschen för Taiwan. Sverige har
nämligen inte råd att fortsätta med sådana här
dumheter. Sverige behöver nämligen
exportintäkter, speciellt från länder som har pengar
att betala med.