Herr talman! Jag hade tänkt undvika att gå upp en
gång till i debatten i dag. Men jag känner mig
föranlåten därför att det är alldeles uppenbart att
Sture Ericson inte förstår hur det
priskompensationssystem som han själv har varit
med om att införa faktiskt fungerar. Vi lade alltså
om det här systemet i 1992 års försvarsbeslut. Vi
har nu gått in i ett genomförandeprissystem som vi
inte hade i försvaret tidigare. Försvaret var ensamt
om att inte ha detta. Nu har vi samma system som
statsförvaltningen i övrigt.
Detta system innebär att kompensationen kommer
två år senare. Den depreciering som skedde i
november 1992 får vi alltså kompensation för
hösten 1994. Det innebär helt enkelt att det är först
då som man gör de slutgiltiga beräkningarna. Sture
Ericson räknar här som om det inte fanns ett
priskompensationssystem och har inte förstått
metodiken, att det blir en tvåårig eftersläpning med
det nya systemet. Riksdagen har dock sagt att detta
skall vara budgetneutralt. Men det är en ny
systematik.
Om man tittar på de historiska siffrorna ser man att
det är mycket stora svängningar. Ibland har
försvaret tjänat på priskompensationssystemet.
Det är därför man för ett antal år sedan plötsligt
kunde öka antalet herculesflygplan från tre till åtta,
just genom att utslaget av systemet blev en mycket
betydande överkompensation.
Det är också på det sättet att vi tack vare de sänkta
byggkostnaderna, som belastar försvarets s.k. C-
anslag, har fått ett underutnyttjande som har
kunnat användas i det här avseendet. Där har
systemet fungerat så, Sture Ericson, att det har
blivit mer pengar disponibla och inte mindre.
Vi vet inte hur dollarkursen eller andra
valutakurser kommer att utveckla sig. Men tittar
man historiskt på detta ser man att det är mycket
rejäla svängningar. Att det inte skulle ske några
förändringar alls håller jag för mycket otroligt. En
viss förändring har ju börjat ske. Men ett
priskompensationssystem är just till för att rätta till
de här sakerna.
De siffror som Sture Ericson svänger sig med är inte
korrekta. Han hänvisar diffust till staber och annat.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet att sådana här
siffror, som är riggade för att passa vissa syften,
publiceras just i dag, när det är försvarsdebatt.
Men också under de år då det var en
socialdemokratisk regering skedde mycket
våldsamma svängningar. Ibland betydligt mer
våldsamma än de vi har nu, därför att systemen är
uppbyggda på det här sättet. Det är fullkomligt
omöjligt att ha ett system som ger kompensation
dag för dag när det gäller komplicerade system som
innehåller både inhemska komponenter, t.ex. JAS-
projektet, och utländska komponenter.
Sture Ericson gör det räknetricket att han inte slår
ut detta per år utan säger att det blir 4--5 miljarder
under perioden. Det är mycket pengar -- frånsett
att siffran inte är korrekt. Men per budgetår
handlar det om några procent av försvarsbudgeten.
Det är en helt annan bild av det hela. Det är även
bara några procent av flygvapnets budget, där det
nu diskuteras hur kompensation skall ske.
Det som gör mig litet bekymrad -- frånsett att Sture
Ericson inte har förstått systemet -- är den
skadeglädje Sture Ericson visar när problem
uppstår för försvaret. Jag trodde att vi i denna
kammare skulle försöka hjälpas åt att få fram
system som fungerar på ett korrekt sätt. Om det
inträffar oväntade händelser är det väl ingenting att
vara glad över. Då skall man gemensamt försöka få
ordning och reda.