Herr talman! Arne Andersson säger att
försvarsanslagen och diskussionen om vårt försvar
måste ha långsiktig inriktning. Det är alldeles
riktigt. Jag är inte a priori någon vän av
femårsplaner, men jag tror att det är nödvändigt
med sådana inom försvaret. Det betyder rimligen
att vi inte kan diskutera och ifrågasätta det senast
fattade försvarsbeslutets innebörd. För att en
debatt och ett intresse skall kunna hållas vid liv hos
allmänheten måste en fråga självfallet vara
tillgänglig för diskussion och revidering även efter
ett beslut, inte bara i avvaktan på nästkommande
långsiktiga beslut.
Arne Andersson har vad gäller JAS rätt i att
innebörden i parollen ''Stoppa JAS'' förändras med
tiden. Varje materielprojekt genomgår en historisk
cykel, och i det förloppet förekommer kvalitativa
språng, efter vilka man inte kan vända tillbaka.
Man kan jämföra med ett väg- eller ett broprojekt.
Det kan finnas motstånd mot ett sådant, men när
det väl ligger där färdigbyggt skall anläggningen
rimligen användas. ''Stoppa JAS'' betyder för min
del i dag självklart inte detsamma som det gjorde
1982. Jag menar dock att det är möjligt att förändra
systemet, minimera det, ifrågasätta vilken roll det
skall ha i svenskt försvar och föreslå förändringar i
det som gör att man inte i varje läge går till
teknikens yttersta möjligheter. Det måste vara
tillåtet att ifrågasätta om svenskt försvar har behov
av världens mest avancerade flygplanssystem.
Jag föreställer mig att man i dag också har planer
på nästa flygplansprojekt och att det sitter ett antal
personer i Sverige och funderar på hur detta skall
se ut. Jag tror att Vänsterpartiet kommer att vara
motståndare även till det systemet när det
presenteras, och det ligger i sakens natur att det
finns politiska områden där de politiska partierna
företräder olika intressen. Jag tror att det i stort sett
är bra med en sådan ordning.