Herr talman! Vi har försvarsutskottets betänkande
nr 9 på riksdagens bord i dag. Det innehåller inga
större sensationer i förhållande till 1992 års
försvarsbeslut. Ambitionen har varit att de
säkerhetspolitiska mål och de övriga uppgifter för
totalförsvaret som fastställdes i juni 1992 bör ligga
fast.
Det går ändå inte att bortse ifrån den osäkerhet
som råder. Även om Berlinmuren har fallit och de
många förtryckta folkens rop på frihet har
resulterat i öppnare gränser, kan vi knappast se en
fredligare värld. Det vi säkrast kan säga om
framtiden är att den är osäker. Det är en generell
visdom som är särskilt tillämpbar på
säkerhetspolitiska bedömningar just nu. Vi
befinner oss i ett gränsland mellan det kalla krigets
bistra verklighet och en tid när ett nytt kapitel i
historieboken skall skrivas.
Vi ser nya och annorlunda hotbilder i form av
flyktingströmmar, miljökatastrofer,
kärnkraftsolyckor och terrorism. Vi vet inte vad
framtiden innebär. Närmandet till EU och Europa,
ger det trygghet i vårt land eller skapar det oro? Vi
vet inte svaret på de frågorna.
Därför finns det anledning att skynda långsamt när
det gäller att förändra vårt svenska försvar.
Samtidigt som vi skall vara med och forma
samarbetsmönster för Europa, så är det viktigt att
vi kan behålla förmågan att värja oss mot militära
påtryckningar. Vi behöver också handlingsfrihet att
bygga upp ett trovärdigt invasionsförsvar om
utvecklingen skulle motivera det. Diskussionen om
återtagning av försvarsförmåga har förts i utskottet.
Vi har lyssnat på olika experter men stannat för att,
som jag har uppfattat det, denna fråga bör studeras
mera ingående och lämpligen lyftas in i en
kommande försvarsutredning.
I den uppföljning av verksamheten som utskottet
genomfört konstateras naturligtvis att utvecklingen
inom marinen har varit och alltfort är
bekymmersam. Dessa frågor skall tas upp här
senare i debatten av Sven-Olof Petersson.
Under punkten Vissa lokaliseringsfrågor
kommenteras bl.a. nedläggningen av flygflottiljen
F 6 i Karlsborg. I försvarspropositionen år 1992
föreslogs att flottiljen skulle läggas ned. Vi räddade
kvar den i försvarsbeslutet i juni 1992. I
stabiliseringspropositionen i oktober samma år blev
flottiljen på nytt föremål för ett besparingsförslag.
Detta har varit oerhört kämpigt för lilla Karlsborgs
kommun. Regeringen har naturligtvis varit mycket
medveten om de arbetsmarknadspolitiska
effekterna av detta beslut, och man har därför låtit
kommunen utgöra ett tillfälligt stödområde.
Jag skulle något vilja kommentera det särskilda
yttrande som s-ledamöterna har avgivit i denna
fråga. Tack vare stödområdesinsatserna har det nu
startats en plåtfabrik i F 6 hangar, som beräknas ge
ett trettiotal arbetstillfällen. Man har startat en
arbetsmarknadsutbildning inom multi-media som
ger tjugotalet jobb i F 6 lokaler. Man samarbetar
med ett översättarföretag, vilket i förlängningen
kan ge ett åttiotal jobb.
Kommunen har varit och är mycket kreativ med
hjälp av stödområdespengarna. Det är bara att
beklaga att dessa uppgifter inte nådde utskottet i tid
så att vi hade kunnat dra en mera positiv slutsats i
betänkandet. Jag vill inte påstå att det här är
tillräckligt, men det är mycket mera än det
försvarshistoriska museum som
budgetpropositionen talar om.
Den frivilliga försvarsverksamheten behandlas
välvilligt i både propositionen och i
utskottsbetänkandet. Det är med stor
tillfredsställelse jag konstaterar att det finns så stor
enighet kring värdet av denna verksamhet, som är
ett uttryck för medborgarnas vilja att engagera sig
i vårt lands totalförsvar.
Uppemot 600 000 människor är beredda att utöver
sin ordinarie arbetstid delta i övningar och
utbildningar för att kunna göra en insats där den
bäst behövs. Varje organisations särart och kultur
gör att totalförsvarsfrågorna på ett naturligt sätt blir
förankrade i samhället.
Den frivilligutredning som under föregående år
beredde organisationerna mycket bekymmer har
avdömts i budgetpropositionen, och en ny
förordning håller på att utarbetas i
regeringskansliet. Därefter hoppas vi att det kan bli
arbetsro och tid för utveckling inom
frivilligorganisationerna till nytta för hela
totalförsvaret.
Herr talman! När nu försvarministern finns på plats
kan jag inte underlåta att något kommentera det i
försvarssammanhang prioriterade området
Gotland. Det är ett prioriterat område ibland -- ja --
men inte alltid.
Jag väckte en motion i januari om att Gotlands
kommun borde inordnas i systemet med
kvalificerade insatsstyrkor i räddningstjänst till
sjöss. Motionen innehöll också ett yrkande om ett
system med trafikinformation om fartygs
destination och last i Östersjön.
Försvarsutskottet har uttalat uppfattningen att
Gotlands kommun är ett alternativ som bör
övervägas när det gäller att utöka med kommunala
insatsstyrkor. Det är nämligen högst
anmärkningsvärt att det på hela kuststräckan
mellan Stockholm och Malmö icke finns en enda
sådan RITS-styrka. Det går ändå aldrig att
resonera bort Gotlands läge mitt i Östersjön.
Jag har i en annan motion framfört det lämpliga i
att placera en multinationell övervakningscentral
på Gotland. En forskare vid FOA föreslog för ett
antal år sedan just en kontroll- och ledningscentral
placerad på Gotland. Hittills har intresset från
utrikesutskottet -- där denna motion har
behandlats -- varit tämligen svalt för den idé som jag
har framfört under två års tid.
Herr talman! Därför gladde det mig oerhört när
försvarsministern nyligen besökte Gotland
tillsammans med Försvarsdepartementets råd för
räddningstjänst och i samband därmed uttalade att
Gotland i framtiden är en självklar plats för en
operativ central vad gäller samordnad inernationell
räddningstjänst och övervakning i Östersjön. Allt
det som har inträffat på senare tid med
flyktingmottagning, med det havererade tyska
fartyget på Salvorev med den miljöskadliga lasten,
med närheten till Baltikum, med ökad handel och
transporter, talar för att Gotland är den centrala
plattformen i dessa sammanhang.
Jag är något besviken över att utskottet inte ännu
givit klartecken, men jag noterar då i stället
försvarsministerns mycket tydliga positiva
uttalanden i dessa för Gotland så viktiga frågor. Jag
kommer att bevaka frågan framöver från min
gotländska horisont. Men jag utgår från att ett
förberedande arbete av något slag påbörjas inom
departementet med den inriktning som jag här
skisserat.
Anders Björck hade vänligheten att harangera mig
för insatser i försvarets tjänst. Jag ber att få tacka
för det. Jag har väl mera känt mig som en i laget av
försvarsintresserade ledamöter. Men eftersom
detta är min sista försvarsdebatt, vill jag också få
tacka övriga i försvarsutskottet, utskottskansliet
och i någon mån departementet för gott samarbete
under denna tid. Det har i övrigt varit en fin tid
under nio år i utskottet.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i sin
helhet i försvarsutskottets betänkande.