Herr talman! Viola Furubjelkes anförande var väl-
formulerat. Vi kan vara överens om det mesta, precis
som vi är i utskottsbetänkandet. Jag har ändå några
frågor.
Viola Furubjelke sade att från svensk sida har vi
mycket svårt att se att det över huvud taget finns någ-
ra militära hot i dag. Vågar jag dra någon slutsats om
hur Sverige kommer att se på ett engagemang ganska
snart i den Stabilization Force i Bosnien som tycks
vara på väg, eller är det enligt svensk uppfattning ett
felaktigt formulerat svar på en helt annan fråga?
När det gäller utvecklingen i Ryssland sade Viola
Furubjelke att Ryssland har utsatts för mycket svåra
påfrestningar. Förvisso. Man skulle ha behövt mycket
mera stöd från omvärlden i den här situationen. Men
ursäktar de här påfrestningarna det ryska överfallet på
Tjetjenien? Säger överfallet på Tjetjenien, Viola
Furubjelke, något om den nuvarande ryska ledningens
förhållningssätt till det som Europas stater kom över-
ens om i Parisstadgan, nämligen en fredlig samlevnad
mellan och inom Europas stater?
I frågan om Sveriges förhållande till NATO är jag
helt nöjd med att Viola Furubjelke inte stängde några
dörrar. Att gå längre än så är inget som vi i Folkpar-
tiet har begärt. Däremot skulle vi gärna se att Sverige
gav uttryck för sitt eget intresse. Om Baltikums eget
val - som vi respekterar på samma sätt som andra
skall respektera vårt - att söka medlemskap i NATO
skulle gynna svenska säkerhetspolitiska intressen,
finns det inte då anledning för oss att ha en uppfatt-
ning och att stödja ett val som också gynnar våra
intressen?