Herr talman! Det är klart att vi skall lära oss av
misstagen. Det begicks misstag på 30-talet, inte bara i
Sverige utan i hela Europa. Det är därför som en
genomtänkt anpassningsförmåga, tillväxtförmåga, är
så oerhört nödvändig.
I försvarspropositionen redovisar regeringen en
rad förslag på det här området för att verkligen ge
anpassningen ett innehåll. Därför har jag litet svårt
när Göran Lennmarker kritiserar anpassningsfilosofin
som sådan, samtidigt som han i partimotionen och i
utskottet delar bedömningen att vi behöver en an-
passningsförmåga i det svenska försvaret. Andra
länder som i dag drar ned på försvarsutgifterna bygger
upp sitt försvar utifrån samma utgångspunkter.
Sedan är det faktiskt så, Göran Lennmarker, att
det har hänt mycket under de senaste fem åren som
1992 års försvarsbeslut inte kunde inteckna. Den
ryska krigsmakten har dragit tillbaka tiotusentals
soldater från de baltiska länderna. Samarbetet inom
Partnerskap för fred har utvecklats. Sverige har blivit
medlem i EU. 1992 fanns fortfarande omfattande
stridskrafter med bibehållen operationskapacitet över
hela Europa. Ingen hade för bara fem år sedan trott att
ryska trupper skulle ställas under NATO:s ledning i
en militär fredsfrämjande operation. Det är nu en
realitet i Bosnien. Jag tror att Göran Lennmarker bör
läsa på den näraliggande historien något innan han
angriper mig på den här punkten.
Herr talman! Dessutom kommer Sverige att ha ett
mycket kraftigt och modernt försvar även efter en
besparing på 10 %. Vi måste ju ha fått något för de
115 miljarder kronor som vi har lagt ned i materielan-
skaffning under de senaste tio åren. Under försvars-
beslutsperioden kommer vi att satsa 16-17 miljarder
kronor per år för att köpa nytt materiel. Det leder till
att vi kommer att kunna ha ett modernt och starkt
svenskt försvar även i fortsättningen.