Herr talman! När riksdagen om några veckor fattar
beslut om Sveriges framtida totalförsvar, så är det i en
tid då fredsutsikterna i vår del av världen är bättre än
på mycket länge. Det kalla krigets slut har radikalt
förändrat vår säkerhetspolitiska situation till det bätt-
re. Det tror jag att alla partier och ledamöter i denna
kammare håller med om och känner glädje över. Jag
vill uttrycka en stor tillfredsställelse över den bety-
dande enigheten i det sammansatta utrikes- och för-
svarsutskottet om huvuddragen i Sveriges säkerhets-
politik. Det är en styrka för Sverige.
Försvarsberedningen har såväl i sina säkerhets-
politiska bedömningar förra året som vid sin kon-
trollstation i år gjort mycket ingående och genomgå-
ende analyser av den säkerhetspolitiska situationen.
Dessa analyser grundas inte bara på de bedömningar
som görs i Sverige, utan också på bedömningar som
görs i andra länder. Slutsatsen är att vi gör samma
säkerhetspolitiska bedömning som de stora NATO-
länderna USA, Tyskland, Storbritannien och Frankri-
ke och som våra nordiska grannar. Det råder full-
ständig enighet med riksdagens partier om att det i
dag och under flera år framöver inte finns något mili-
tärt angreppshot mot vårt land.
Riksdagen tog redan för ett år sedan konsekvensen
av detta och i likhet med andra länder, nu senast Fin-
land, drar Sverige ned på försvarskostnaderna. Vi
sänker försäkringspremien för att risken, ett militärt
hot mot vårt land, har minskat. Men besparingen är
måttfull i internationell jämförelse, och den genom-
förs stegvis under flera år. Vi följer också, och kom-
mer noggrant att följa, den säkerhetspolitiska utveck-
lingen i vår omvärld. Försvarsberedningen har vid sin
kontrollstation i år inte ansett att hotbilden förändrats
så att vår försvarspolitik påverkas. I framtiden kom-
mer nya kontrollstationer att ingå i den kontinuerliga
analysen av den militära hotbilden. Naturligtvis skall
vi vara på vår vakt mot negativa förändringar i vårt
närområde som kan påverka oss.
Vi kommer också i fortsättningen att ha ett starkt
och modernt försvar. Det kravet gör vi inte avkall på.
Men det skall vara ett försvar mot dagens hot och ett
försvar med beredskap att möta morgondagens hot.
Det får inte vara ett försvar mot gårdagens krigshot i
militärblockens delade Europa.
Herr talman! Europa efter det kalla kriget jämförs
ibland med Europa efter första världskriget. Syftet är
vanligen att varna för fredsoptimism och minskade
rustningar. Man säger: Sänk inte garden! Vi vet hur
det gick, lyder budskapet. Men jämförelsen haltar.
Det är i stället en grovt missvisande parallell som
dras. Visst finns det likheter mellan 1920-talets Euro-
pa och det Europa vi lever i i dag. Ett säkerhetssystem
byggt på militärallianser har fallit samman. I stället
vill de europeiska folken skapa en ny struktur för
gemensam säkerhet.
Ryssland befinner sig i en omvälvning vars utgång
är svår att förutsäga. En rad stater framträder som
nya, självständiga aktörer, bland dem våra baltiska
grannländer. I vårt eget närområde kring Östersjön
har helt nya förhållanden uppstått.
Men skillnaderna är mycket större. Europas folk
har dragit lärdom av mellankrigstidens historia. I dag
vet vi att gemensam säkerhet inte kan skapas mot
någon eller utan någon. Den måste skapas med alla.
Ingen stat får isoleras eller stängas ute.
Vi vet att en ny säkerhetsstruktur i Europa inte kan
beslutas vid någon kongress i Wien eller i Versaille.
Den måste växa fram successivt och i gemenskap.
Vi vet också att vi hela tiden måste bygga för fre-
den genom att undanröja konfliktorsaker mellan sta-
terna och inom länderna, och vi vet att vi måste kunna
ingripa om en kris uppstår eller en väpnad konflikt
bryter ut.
En ny säkerhetsstruktur börjar ta form i Europa,
där alla stater har ett demokratiskt styrelseskick, låt
vara att demokratin på flera håll är skör och ingalunda
självklar. I den processen är Sverige en aktiv och
pådrivande deltagare, och det gäller att stödja den
demokratiska utvecklingen och stärka banden mellan
länder och folk.
EU:s östutvidgning är den viktigaste länken, men
dit hör också OSSE, liksom det mångfasetterade Ös-
tersjösamarbete där Sverige spelar en central roll. Dit
hör självklart också NATO.
NATO, med USA som ledande makt, behåller sina
kärnfunktioner samtidigt som militäralliansen vidgar
sin roll på andra områden och eftersträvar ett samar-
betsavtal med Ryssland parallellt med intagningen av
nya medlemmar. Denna åtgärd, att eftersträva ett
samarbetsavtal med Ryssland under den pågående
diskussionen om NATO-utvidgningen, har jag uttalat
stor respekt för och stor tillfredsställese över.
I PFF samarbetar NATO på det militära området
med i stort sett alla europeiska länder, både med dem
som söker säkerhet i ett gemensamt försvar och med
dem som i likhet med Sverige avser att förbli militärt
alliansfria.
På det fredsfrämjande området finns i dag i Euro-
pa ett konkret, alleuropeiskt samarbete. Det NATO-
ledda IFOR är det ojämförligt mest framgångsrika
exemplet. Men också EU:s och VEU:s roll i krishan-
tering, fredsfrämjande verksamhet och humanitära
insatser måste stärkas, liksom OSSE:s roll på det
konfliktförebyggande området.
Det är, herr talman, detta Europa och inte miss-
trons instabila tjugotalseuropa som ligger till grund
för bedömningen att fredsutsikterna i vår del av värl-
den är bättre än på mycket länge.
Det är i detta Europa, där förtroende och samarbe-
te växer fram, som en del menar att vi med 10 %
mindre om året till försvaret riskerar vårt lands och
vårt folks framtida frihet och säkerhet.
En del menar också att innebörden i regeringens
proposition är en kraftig ambitionssänkning av det
svenska försvarets förmåga. Sådana påståenden är
helt enkelt inte seriösa.
Naturligtvis tar vi inga risker med vårt lands och
vårt folks framtida frihet och säkerhet. Vi sänker inte
den svenska försvarsförmågan. Materielanskaffningen
hålls på en mycket hög nivå. Utbildningen kommer att
öka. Vi bevarar handlingskraft, och vi planerar för
försvarets anpassning och tillväxt till ändrade säker-
hetspolitiska förhållanden - om sådana skulle inträda.
Naturligtvis kan den säkerhetspolitiska utveck-
lingen ta en annan vändning än den som vi har väl-
grundad anledning att hoppas på och förvänta oss.
Omvälvningen i Ryssland kan föra mörka krafter till
makten, med internationell spänning och stigande
rustningar i vårt eget närområde som följd.
Herr talman! Detta kan vi och får vi aldrig bortse
ifrån. Vi måste ha god beredskap för att vår hotbild
kan förändras till det sämre. Därför löper försvarets
förmåga till anpassning som en röd tråd genom det
nya försvarsbeslut som vi skall slutbehandla här i
kammaren om tre veckor.
Vi vet att det kommer att dröja åtskilliga år innan
ett angreppshot rent militärt kan materialiseras. Det är
flertalet militärer och säkerhetspolitiska bedömare
överens om. Som andra länder har vi tid att anpassa
oss efter säkerhetspolitiska förändringar.
Men vi vet också att det tar lång tid att anskaffa
moderna vapensystem, och därför satsar vi redan i
dag så mycket på modern materiel. Därför beslutade
regeringen för ett par veckor sedan att beställa ytterli-
gare två hypermoderna ytstridsfartyg 2 000, och där-
för anskaffar vi den tredje delserien av JAS 39 Gri-
pen.
Försvarets uppgift i krig är att avskräcka från och
avvärja angrepp mot vårt land och att trygga vårt
folks försörjning och livsvillkor. Men vår första för-
svarslinje är att bygga för fred.
När fredsfrämjande operationer och humanitära
insatser nu blir en av huvuduppgifterna för totalför-
svaret, så blir försvaret ett av de viktigaste redskapen
i vårt fredstida säkerhetsskapande politik. Det är man
överens om i det sammansatta utrikes- och försvarsut-
skottet.
Det gäller de fredsfrämjande insatserna i Baltikum
och i Östersjöområdet i övrigt, och det gäller framför
allt Partnerskap för fred, vars vidareutveckling är av
central betydelse för en ny europeisk säkerhetsstruk-
tur.
Herr talman! Säkerhet är inte bara militär säker-
het. Det är ett förlegat synsätt som tyvärr fortfarande
präglar tänkandet hos en del. Säkerhet är också de-
mokrati och ekonomisk, social och kulturell utveck-
ling, det är konfliktförebyggande diplomati och kris-
hantering samt internationellt samarbete.
Jag kom sent i går kväll från ministermötet med
VEU. Det var två dagars intensiv diskussion om hur
vi alla länder och folk i Europa kan samarbeta för att
bli bättre på att hantera kriser och interna konflikter.
Det handlade om hur vi gemensamt skall kunna bygga
upp system för att möta alla krafter som vill slå ned
fred och frihet och skapa oro.
Det är värdefullt att vi har fått en situation i Euro-
pa där vi i olika organisationer, där Sverige nu deltar,
så intensivt kan tala om fred och samarbete och lika
intensivt planera och organisera för att arbeta för
detta.
Säkerhet är dessutom trygghet i det fredstida var-
dagslivet. Det är vetskapen om att samhället, så långt
det över huvud taget är möjligt, förebygger och lind-
rar effekter och följder av exempelvis terroristattentat,
kemikalieutsläpp, naturkatastrofer och kärnkraftso-
lyckor. I det arbetet för totalförsvarets olika delar
finns nya och vidgade uppgifter i det försvarsbeslut
riksdagen har att ta ställning till.
Det verkligt nydanande i försvarsbeslutet är den
betydelse som tillmäts de icke-militära hoten. Det
vidgade säkerhetsbegreppet är en hörnsten i regering-
ens försvarspolitik. Detta understryks av att regering-
en samtidigt med totalförsvarspropositionen lade fram
den s.k. hot-och-risk-propositionen om beredskapen
att möta svåra påfrestningar på samhället i fred. Dessa
båda propositioner, dessa båda förslag, bildar en
helhet.
Regeringens grundläggande filosofi är att en bättre
förmåga att möta påfrestningar i det fredstida samhäl-
let ger oss bättre förmåga att möta de mycket större
påfrestningar som blir följden för samhället i krig.
Och omvänt: Har vi en god beredskap för krig, har vi
också en bättre beredskap för svåra påfrestningar i
fred.
Herr talman! Det är därför jag kan hävda att rege-
ringens båda försvarspropositioner är nydanande och
att de ligger rätt i tiden.