Herr talman! Väpnade angrepp som skulle kunna
hota Sverige på kort sikt föreligger inte, men vi krist-
demokrater delar regeringens bedömning att det
"råder en grundläggande osäkerhet om den säkerhets-
politiska utvecklingen på längre sikt". Vi kristdemo-
krater drar en annan slutsats utifrån den omvärldsbild
vi ser i dag.
Jag vill redan här yrka bifall till reservation 1 an-
gående CFE-avtalet samt till reservation 3 angående
regeringens förslag med anledning av den säkerhets-
politiska kontrollstationen.
Syftet med den säkerhetspolitiska kontrollstatio-
nen är att pröva om den säkerhetspolitiska utveck-
lingen i vår omvärld motiverar några förändringar av
de slutsatser som riksdagen beslöt 1995.
Sveriges och Europas säkerhet påverkas av den
globala utvecklingen. När det kalla kriget upphörde
gavs ökat spelrum för flera olika krafter och aktörer.
Regionala spänningar och grupperingar är nu framträ-
dande inslag i det globala säkerhetspolitiska mönstret.
Världen har krympt genom globalisering av handel
och bättre kommunikationer, omfattande migration
samt negativa effekter av miljöförstöring. Detta ska-
par ett ökat ömsesidigt beroende men också större
konfliktytor och sårbarhet. Spridning av massförstö-
relsevapen kan komma att ske till följd av bristande
kontroller. Den tidigare kombinationen av s.k. politisk
spänning och stabilitet har nu ersatts av ett rörligt och
mycket svårförutsägbart läge; en instabil avspänning.
Herr talman! Den militärstrategiska situationen i
Östersjöområdet har ännu ej stabiliserats efter det
kalla kriget. Utvecklingen är beroende av vilka säker-
hetspolitiska intressen olika länder har och kan kom-
ma att ha i Östersjöområdet. Arbetet med att bygga
upp de baltiska ländernas säkerhetspolitik och utveck-
la demokrati och marknadsekonomi pågår. Estlands,
Lettlands och Litauens strävan efter medlemskap i
NATO och EU ses som viktiga steg mot en mer full-
ständig integration med länderna i västra Europa.
Rysslands kustzon i Östersjön har begränsats, och
sjövägarna har koncentrerats till Finska viken och
Kaliningradområdet. Östersjön har dock alltjämt en
avgörande betydelse för Ryssland. Fria kommunika-
tioner över Östersjön och dess inlopp är ett väsentligt
säkerhetsintresse även för de baltiska staterna och
andra strandägare. En konflikt skulle därför kunna
leda till att Östersjön blev en utsatt kriszon eller
konfliktzon. Osäkerheten kring utvecklingen i Kali-
ningradområdet är fortsatt stor.
Den kärnvapenstrategiska situationen på Nordka-
lotten består. Atlanten har stor betydelse för förbin-
delserna mellan USA och Europa, och det är endast
här som Ryssland har direkt tillgång till Atlanten.
Detta är orsaken till att de ryska strategiska ubåtssys-
temen och Norra Marinen är baserade på Kolahalvön.
Att området är av strategisk vikt för Ryssland har
visat sig i en konventionell materiell förnyelse under
senare år.
Herr talman! Ryssland förbli i kraft av sin storlek
och sina, trots dagens problem, stora resurser den
viktigaste enskilda strategiska inflytelse- och osäker-
hetsfaktorn i det nordeuropeiska området.
Försvarsberedningen ägnade stor uppmärksamhet
åt den ryska utvecklingen. Instabiliteten och svårför-
utsägbarheten består vad gäller de svåra omställ-
ningsproblem som Ryssland genomgår mot en fredlig
social och ekologisk marknadsekonomi. Ekonomiska
och politiska osäkerheter innebär risker för allvarliga
bakslag för de ekonomiska reformerna. Rysslands
militärstrategiska instressen är bl.a. fokuserade på det
nordiska området och särskilt Östersjöregionen, efter-
som landet inte har några geografiska beröringspunk-
ter med Central- och Västeuropa förutom Kaliningra-
dområdet. Vi kan inte när det gäller regionala mot-
sättningar bortse från risken att Sverige skulle påver-
kas av en eventuell konflikt som omfattade Ryssland
och dess grannländer.
Om den gällande ryska militärdoktrinens föränd-
ringar av krigsmakten genomförs skulle de planerade
strategiska insatsstyrkorna vara upprättade kring se-
kelskiftet. Detta innebär att förmågan att genomföra
strategiskt överfall kan öka.
Herr talman! Riksdagen betonade i höstas att det
ligger i Sveriges intresse att CFE-avtalets särskilda
begränsningar av tung armémateriel i norra flankzo-
nen långsiktigt blir bestående och att flankzonsbe-
gränsningarna har stor betydelse för stabiliteten i
området. Utskottet såg allvarligt på att avtalet inte
trädde i kraft den 17 november 1995 och menade att
en förändring av avtalet, t.ex. i anslutning till de bal-
tiska staterna, skulle kunna få en destabiliserande
effekt i Östersjöregionen.
Även om avtalet består har det försvagats, efter-
som CFE 96 innebar ett accepterande av de omfattan-
de ryska överskridanden som hade skett. Årets över-
synskonferens medförde större förändringar än vad
som hade förväntats. Det har bl.a. lett till ökad rysk
militär handlingsfrihet. Kristdemokraterna ser allvar-
ligt på det nya avtalets konsekvenser och den osäker-
het och oro det sprider. Det är därför av stor vikt att
följa CFE-avtalets vidare utveckling och kontinuerligt
utvärdera konsekvenserna för svensk försvarsplane-
ring. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Herr talman! Kristdemokraterna står bakom de
riktlinjer för totalförsvaret riksdagen beslutade år
1995, men till skillnad från regeringen drar vi andra
slutsatser av det säkerhetspolitiska läget. Det är vår
uppfattning att osäkerheten och svårförutsägbarheten
består och snarare har förstärkts både globalt och
regionalt. Latenta kris- och konflikthärdar finns i vår
närhet och runt om i världen. I vår världsdel pågår
sökandet efter en alleuropeisk säkerhetsordning, och
NATO:s och EU:s utvidningsprocesser rymmer
många svårlösta och politiskt känsliga frågor. Ut-
vecklingen i Ryssland är osäker och kommer att spela
en stor roll för Europa och står i centrum för de
svenska säkerhetspolitiska intressena. Genom CFE 96
har den militärstrategiska situationen i Östersjöområ-
det destabiliserats.
Vi kristdemokrater instämmer i utskottets be-
dömning att "osäkerheten om den långsiktiga utveck-
lingen i omvärlden fortsatt är så stor att det måste
föreligga både en god förmåga att höja beredskapen
hos den befintliga krigsorganisationen och en stabil
grund för att anpassa totalförsvarsresurserna till mer
långsiktiga förändringar".
Riksdagens beslut år 1995 om säkerhetspolitikens
mål och försvarspolitikens inriktning och anpassning
består men motiverar inte ytterligare besparingar på
totalförsvaret. Kristdemokraterna menar att riksdags-
beslutets ekonomiska ram för åren 1999-2001 därför
inte bör verkställas. Jag yrkar bifall till reservation 3.
Herr talman! Vårt förtroende för FN som en glo-
bal säkerhetsorganisation är stort. FN har en unik roll
att ge mandat för fredsbevarande insatser. Dock är det
viktigt att medlemsländerna ser till att FN:s förmåga
att leda och samordna militära och civila insatser
förbättras.
När de ledande europeiska kristdemokraterna
Konrad Adenauer, Robert Schumann och Alcide de
Gasperi lade grunden till det europeiska samarbetet
var freden det absolut viktigaste målet. Denna mål-
sättning är lika aktuell i dag. I framtiden måste med-
lemsländerna emellertid verka för att EU effektivt
skall kunna företa aktiva säkerhetspolitiska åtgärder
och bl.a. fördjupa sin solidaritet med Baltikum samt
Öst- och Centraleuropa. EU måste samverka tätt med
NATO och OSSE för att på så sätt sörja för Europas
säkerhet. De svenska och finska medlemskapen i EU
innebär att Östersjö- och Barentsregionerna ytterliga-
re integreras i det europeiska samarbetet.
Kristdemokraterna i Sverige och i de övriga med-
lemsländerna arbetar för att EU påskyndar sin ut-
vidgning mot Baltikum samt Öst- och Centraleuropa.
Under tiden måste EU även fördjupa sitt samarbete
med dessa länder politiskt och ekonomiskt så att de
står väl förberedda den dag då deras medlemskap är
ett faktum. Ett långsiktigt arbete för demokrati och
social och marknadsekonomisk utveckling är av stort
säkerhetspolitiskt intresse för Sverige och övriga
Europa.
Herr talman! VEU utgör i dag en bro mellan EU
och NATO. För att ge en möjlighet för alla medlems-
länder att vara medlemmar i VEU har kristdemokra-
terna föreslagit att Sverige bör ta initiativ till att ut-
veckla en gren av VEU för fredsfrämjande operatio-
ner, katastrofhjälp och krishantering. På så sätt skulle
även militärt alliansfria stater kunna delta. Sveriges
och Finlands förslag i denna riktning kan bidra till en
fortsatt framgångsrik integration och utveckla EU:s
krishanteringsförmåga.
Samarbetet i PFF stärker det svenska totalförsva-
rets förmåga att medverka i internationell krishante-
ring och kan på så sätt bidra till att förebygga och
hantera icke-militära hot och påfrestningar. Det fram-
står som ett klart svenskt intresse att samverkan kan
utvecklas såväl genom teknisk anpassning och
samövningar som utbildningsmässigt. Svenska armé-,
flyg- och marinstridskrafter kan erhålla viktiga inter-
nationella erfarenheter liksom det civila försvaret och
våra frivilligorganisationer.
Eftersom fred och säkerhet bara kan byggas ge-
nom aktiva och skapande ansträngningar är Östersjö-
samarbetet betydelsefullt när det gäller att knyta ihop
alla berörda länder i ett fruktbart och givande samar-
bete. Ett isolerat Ryssland skulle kunna leda till sä-
kerhetspolitiska påfrestningar. Lågnivåhoten skulle
t.ex. bli svåra att hantera utan aktiv rysk medverkan.
Vi kristdemokrater vill särskilt betona vikten av
att de baltiska staterna får den hjälp och det stöd de
önskar för att bl.a. stärka totalförsvar och förmåga att
hävda territoriell integritet. Genom vårt ordförande-
skap i Barentsrådet har vi nu också möjlighet och bör
ta initiativ till forskning om lågnivåhot inom denna
region.
OSSE med sin breda tillämpning av säkerhetsbe-
greppet utgör ett viktigt instrument för Rysslands
fortsatt integration i Europa och kommer troligen att
spela en betydelsefull roll som forum för framtida
säkerhetsdiskussioner.
Herr talman! Sveriges kompetens inom för-
svarsmaterielområdet utgör en säkerhetspolitisk och
högteknologisk tillgång. Samtidigt som en omfattande
strukturomvandling sker i Europa på materielområdet
måste Sverige intensifiera sitt samarbete om för-
svarsmateriel med andra länder för att underlätta vår
materielförsörjning. Vår anpassningsstrategi är tro-
värdig endast så länge som vi har en levande inhemsk
försvarsindustri.
Kristdemokraterna vill att vapenexport skall be-
gränsas till stabila och demokratiska stater. Ett orga-
niserat samarbete och specialisering på krigsmateri-
elområdet inom hela EU skulle kunna leda till att
försäljningen begränsas till att främst gälla försäljning
till medlemsländerna och i andra hand till övriga
demokratiska stater.
Herr talman! Den kristdemokratiska övertygelsen
om alla människors lika värde är en grund för goda
relationer mellan nationer. Därför arbetar vi för en
säkerhetspolitik som skapar förtroendefulla förbindel-
ser mellan länder och folk och en internationell ge-
menskap med fredlig samexistens och rättvis fördel-
ning. Målet skall vara att skapa fred och stabilitet
mellan världens nationer samtidigt som mänskliga
rättigheter och demokratiska ordningar respekteras.
I takt med den dynamiska säkerhetspolitiska ut-
vecklingen i Europa är det nödvändigt att vår säker-
hetspolitik anpassas på ett sätt som främjar Sveriges
säkerhet. I en osäker omvärldsmiljö är det därför
väsentligt att Sverige flexibelt kan hantera olika sä-
kerhetspolitiska utvecklingar utifrån den styrkeposi-
tion som en trovärdig svensk försvarspolitik ger ge-
nom att skapa trygghet och förmåga till konflikthan-
tering.
För att vi inte skall hamna i ett sämre läge när ett
nytt säkerhetspolitiskt mönster växer fram skall vi
aktivt delta i det framväxande europeiska samarbetet.
Det är nämligen en förutsättning för att vi skall kunna
vara med och lösa gemensamma säkerhetsproblem, att
kunna påverka utvecklingen inifrån och att få gehör
för svenska synpunkter.
Herr talman! Vår säkerhetspolitik får därför inte
fastna i det förgångna eller i nuet, eftersom det då inte
är någon säkerhetspolitik. Ödmjukt utifrån omvärlds-
utvecklingen skall vi vara beredda att diskutera i vilka
former och i vilken omfattning som vi skall delta i
säkerhetssamarbete. Även om det inte är aktuellt att
ompröva den svenska militära alliansfriheten är det
således väsentligt att bevara handlingsfriheten och
inte låsa fast svensk säkerhetspolitik vid en linje i den
svårförutsägbara situation som nu råder. Det är därför
bra att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
återigen slagit fast att vi inte skall binda svensk utri-
kespolitik för varje tänkbart läge i en oförutsägbar
framtid.