Herr talman! Försvarsministern och jag är överens
om att det råder en grundläggande osäkerhet om den
säkerhetspolitiska utvecklingen. Vi kristdemokrater
står bakom flera av de riktlinjer som ingick i beslutet
1995.
Men jag skulle vilja ta upp en sak. Det gäller den
säkerhetspolitiskt motiverade besparingen, där vi
skiljer oss åt. Vi menar att en ytterligare besparing på
2 miljarder från år 1999 inte är säkerhetspolitiskt
motiverad. Jag vill ta upp det i belysning av anpass-
ningsförmågan, som är en av riktlinjerna. Vi skall ha
en god sådan sade försvarsministern.
Ja, detta är en central fråga för försvaret. Det
handlar om förvarning och om att tolka förvarnings-
signaler. Det gäller att ha en god underrättelsetjänst
m.m. Om det sker säkerhetspolitiska förändringar
gäller det naturligtvis att vi har en god förmåga till
återtagning, till tillväxt.
I vår närhet finns nu mer materiel vid aktiva för-
band än vi förutsåg för ett år sedan. CFE-avtalet skall
vidareutvecklas. Det visste vi inte för ett år sedan.
Vad ligger i det? Man överskred väsentligt de år 1990
överenskomna gränserna.
Jag upprepar ordet förutsägbarhet, som jag nämn-
de i mitt huvudanförande. Det är alltså svårt att förut-
säga vad som skall hända. Innebär detta att vi kanske
skall ändra och alltså inte verkställa den besparing
som föreslogs 1995? Detta är en säkerhetspolitisk
signal som vi bör beakta.