Herr talman! Det fenomen som vi ofta drabbas av
i vårt västerländska samhälle är intressant, nämligen
att vi känner en stor trygghet i att hänga kvar i de
organisationer som finns för tillfället. Därigenom
skall man bygga upp sitt resonemang på det. Varför
inte omsätta de visioner som de flesta av oss verkar
dela, i alla fall visionen om något slags militär ned-
rustning någon gång, i reella politiska beslut, i stället
för att hänge oss åt att legitimera de här organisatio-
nerna och den verklighet som vi tyvärr har bakom oss,
som i många avseenden är förskräcklig, i Bosnien och
på andra ställen?
Jag håller med Lennart Rohdin om att samarbete
är viktigt, men när han sedan säger att det nya NATO
skall omfatta alla Europas stater, är det intressant att
se vilken utveckling världen då skulle ta. Skulle man
bygga upp motsvarande pakter i andra regioner i
världen, på andra kontinenter? Vad skulle då hända
om vi fick en värld där det stod kanske tre stora alli-
anser med kärnvapenavskräckning och ömsesidiga
försvarsgarantier i botten? Vad är det för värld att se
fram mot? Skulle det främja en utveckling mot fred i
vår omvärld? Jag tror inte det.
Jag menar därför att det är dags att få bort något
slags trygghetssyn på de här militärallianserna och att
i stället bygga upp det samarbete mellan länder som
Lennart Rohdin pratar om, inte bara mellan länder i
Västeuropa, som det t.ex. ser ut nu inom EU-arbetet,
utan också så globalt som möjligt, för att bygga den
säkerhetsordning som vi alla förhoppningsvis önskar,
i alla fall i våra hjärtan.