Herr talman! Försvarsministern tog upp utveck-
lingen på 1920-talet. Vi moderater har hänvisat till
den för att ge ett perspektiv på frågan om hur säkerhet
kan förändras och hur svårt det kan vara med ett
återtagande.
Det är alldeles rätt som försvarsministern säger att
det är en betydande skillnad nu, eftersom vi i Europa
har lärt oss många läxor från både mellankrigstiden
och andra världskriget. Vi har lärt oss att ha en omfat-
tande europeisk integration, som ju är hela det civila
samarbetets förutsättningar i vår världsdel, och vikten
av att bygga upp en fast och förpliktande europeisk
freds- och säkerhetsordning där NATO sannolikt
kommer att bli denna. Det vet vi inte ännu, men det
kommer sannolikt att bli så.
Men en lärdom från 1920-talet är ju samtidigt
svårförutsägbarheten. Det kan se vackert ut. Det finns
ett vackert väder. Weimarrepublikens demokrati, som
var bräcklig, var likväl en demokrati, och vi vet hur
det gick. Lärdomen är att vi måste vara beredda på att
gardera oss också mot det mycket oönskade - det
mycket mörka scenariot. Det är inte så sannolikt att
det blir så kanske. Jag är en av dem som är optimis-
tisk när det gäller utvecklingen i Ryssland, men vi
måste likväl ha denna gardering.
Herr talman! Jag vill peka på en sak som jag tyck-
er är grovt vilseledande från försvarsministern. Det är
att de förslag till försvarsbeslut som den socialdemo-
kratiska regeringen har kommit med inte har varit i
förhållande till situationen under det kalla kriget utan
till det försvarsbeslut som fattades 1992 på den bor-
gerliga regeringens förslag. Det handlade ju om situa-
tionen efter det kalla kriget. Hela argumentationen
faller ju eftersom de här förslagen inte kommer i
förhållande till det kalla kriget utan i förhållande till
situationen 1992. Då såg situationen kanske t.o.m.
ljusare ut än i dag.