Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande
att både NATO och Folkpartiet är nöjda när det gäller
Sveriges praktiska agerande ute i Europa. Det är ju
egentligen inte det som debatten har handlat om - den
har handlat om saker som framför allt avser den in-
hemska publiken. Men jag har flera gånger sagt att jag
inte tror - det är min fasta övertygelse - att Socialde-
mokraterna och Folkpartiet kommer att följa olika
linjer när den dagen kommer, och det brådskar inte.
Men tiden får väl ha sin gång tills vi är där.
Det viktiga för Folkpartiet är om vi vill vara med
och påverka det som med tiden kommer, att vi aktivt
deltar i detta och att vi diskuterar det öppet på hem-
maplan. Jag tycker att det fortfarande fattas en del
från regeringens sida när det gäller öppenhet och
tydlighet, men jag noterar att det som har skett hittills
i debatten i dag i alla fall inte innebär att de dörrar
som kan ha stått på glänt står mindre på glänt inför
framtiden.
När jag ändå har möjlighet vill jag också fråga
försvarsministern om WEAG, eftersom det inte har
tagits upp tidigare i debatten. Vi tycker från Folkpar-
tiets sida att det gick litet väl fort. Frågan om huruvi-
da det var ett försök att smyga in Sverige överlämnar
jag till Olof Johansson att fundera över. Ger de signa-
ler som nu har kommit regeringen anledning att fun-
dera ett varv till på hur vi skall ha det, hur vi skall
bereda detta ärende och sätta oss in i vad det är för
samarbete som Sverige har tänkt sig med att gå in i
WEAG?
Slutligen bara en liten kommentar: Folkpartiet
ställer upp på 10 procents besparing på försvarsbud-
geten - inte nödvändigtvis för att den är säkerhets-
politiskt motiverad, men den är åtminstone säkerhets-
politiskt godtagbar.