Herr talman! Det är självklart att det finns mycket
att kritisera. Det skall vi hjälpas åt att göra. Men
det Ylva Annerstedt står här i talarstolen och
försöker säga är att det har blivit bättre i Indonesien
och på Östra Timor. Det är precis vad regimen
säger att det har blivit. Diktaturregimer brukar
ibland släppa litet grand på sitt tryck, för att i nästa
andetag slå till ännu hårdare mot dem som slåss för
demokratiska fri- och rättigheter.
Jag frågade Ylva Annerstedt vilka representanter
för mänskliga rättigheter hon har träffat, och jag
räknade upp ett antal namn. Jag frågar: Har Ylva
Annerstedt varit på Östra Timor, som Hans Göran
Franck och Ingela Mårtensson bl.a. var i september
förra året? De har lämnat en rapport som inte alls
stämmer överens med det Ylva Annerstedt nu
försöker säga här, när hon liksom förskönar
regimen, militärerna, i Indonesien.
Biskop Belo, kyrkans överhuvud på Östra Timor,
som bäst känner till förhållandena, säger att Östra
Timor är ett fängelse där man har skrämt
människorna till tystnad. För två år sedan mördade
man 200 östtimoreser för att de demonstrerade för
sin rätt att få säga sin mening. Men man inte bara
mördade dem. Man såg också till att de försvann.
Ylva Annerstedt säger att yttrandefriheten även
där har blivit större.
Ylva Annerstedt svarar inte på frågan: Har Ylva
Annerstedt varit med i BIT:s styrelse och beviljat
biståndspengar till den kinesiska regimen, som
mördar, fängslar och förföljer oliktänkande? Inte
minst har man kuvat och förtryckt det tibetanska
folket.