Herr talman! När vi nu avhandlar regeringens pro-
position om nya förutsättningar för järnvägstrafiken,
kan jag konstatera att det av de allra ursprungligaste
tankarna och förslagen om en långtgående avreglering
bara bidde en tumme. Nu hörde jag att Curt Nicolin i
Göteborgs-Posten den 28 november besviket har
uttalat sig i den här saken, och sagt att det inte ens
blev en tumme utan "bara ett lillfinger". Tack och lov,
säger jag.
Det har varit mycket starka opinioner och ett
framgångsrikt motståndsarbete. Inte minst från repre-
sentanter för glesbygds- och skogslän har det anförts
såväl ideologiska argument som regionalpolitiska
argument och starka miljöargument mot en total av-
reglering av järnvägstrafiken.
I trafikutskottets betänkande är det så som Lennart
Fremling tidigare sade, att där klargörs partiernas
synsätt. De verkliga avregleringsanhängarna har re-
serverat sig, eftersom regeringens förslag - som får
utskottets stöd till alla delar - "inte går tillräckligt
långt".
Förväntningar och förhoppningar ställs till den fria
konkurrensens möjligheter. Det resonemanget ser jag
också som orealistiskt, bl.a. inför det faktum att det nu
och även framgent kommer att handla om begränsade
godsvolymer och på samma spår. Dessutom är järn-
vägen redan i dag utsatt för en rejäl konkurrens, från
biltrafiken - lastbilstrafiken inte att förglömma -,
flyget, sjöfarten och busstrafiken. I den konkurrensen
kan ett starkt SJ vinna marknadsandelar, men inte ett
söndervittrande SJ.
Herr talman! För tids vinnande - som jag har lärt
mig att uttrycket lyder här i kammaren - vill jag säga
att jag delar mycket av det som har anförts av Bo
Nilsson, som även är min medmotionär i motion T33.
Därför kan jag så här i slutet av debatten begränsa
mig till att kort göra tre markeringar.
För det första gäller det banfördelning och trafik-
ledning. Vi pekar i vår motion på flera risker med
förslaget i propositionen, och vi skissar också en mo-
dell som enligt vår uppfattning skulle vara effektivare
och billigare. Den går ut på att SJ som största operatör
utför banfördelning och trafikledning på entreprenad
åt den självständiga enhet som föreslås i propositio-
nen. Den idén är jag åtminstone beredd att arbeta
vidare för; jag kan i varje fall inte släppa den i nulä-
get.
För det andra är det givetvis gott och väl att SJ får
företrädesrätt - också med den tolkning som utskottet
har markerat i betänkandet - på stora delar av stomnä-
tet. Men ur mitt regionalpolitiska perspektiv har järn-
vägen en viktig funktion för utjämning av förutsätt-
ningarna att leva och verka i vårt land. Många viktiga
terminalorter omfattas inte av förslaget. Jag vill peka
på ett betydelsefullt godsstråk i Dalarna, nämligen
banan mellan Borlänge och Mora, som har lämnats
utanför förslaget om företrädesrätt för SJ.
För det tredje finns det ett krav i vår motion som
vinner utskottets gillande, nämligen kravet på upp-
följning och utvärdering. Utskottets skrivning i betän-
kandet är riktigt bra på den punkten.
Herr talman! Vi är flera här som hyser starka tvi-
vel inför det som förestår i och med riksdagens beslut
i dag om nya förutsättningar för järnvägstrafiken. En
sak hoppas jag, och det är att kommande utvärdering
och granskning inte skall ge oss anledning att säga
"vad var det vi sade?". Alldeles för viktiga värden står
på spel.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
Miljöpartiets reservation 4 och Vänsterpartiets reser-
vation 5.