Herr talman! Vi har från kristdemokraterna inte
någon ordinarie ledamot i trafikutskottet. Jag vill göra
några klargöranden, eftersom vi inte har gjort vår
stämma hörd tidigare i dessa frågor. Vi har väckt en
motion som tar upp en del frågor, och jag vill redogö-
ra för hur vi har tänkt i det här sammanhanget.
Järnvägen har en nyckelroll i det framtida trans-
portarbetet. Dels är den mycket viktig för vårt nä-
ringsliv som förmedlare av gods, dels är den jämfört
med de flesta andra transportslag mindre miljöförstö-
rande. Järnvägen har stora miljöfördelar, främst när
det gäller mycket låga utsläpp till luft och vatten.
Energieffektiviteten är hög liksom trafiksäkerheten.
Det finns således många skäl för samhället att skapa
förutsättningar för järnvägen att utveckla sin fulla
potential.
Under efterkrigstiden har järnvägen ständigt tap-
pat mark, främst till vägtrafiken. Politiskt ointresse
har lett till åratals försyndelser i form av uteblivna
investeringar i infrastruktur och rullande materiel. En
ideologisk stelbenthet har hämmat järnvägens utveck-
lingskraft genom att man har slagit vakt om det natio-
nella monopolet. Monopol, oavsett om det är statligt
eller privat, leder i längden till sämre effektivitet,
sämre kvalitet och service.
Det trafikpolitiska beslutet 1988 inledde en positiv
utveckling av järnvägstrafiken i Sverige. Uppdelning-
en av SJ och Banverket var en framsynt åtgärd men
kan inte ses som en slutstation vad gäller förnyelse.
Sedan 1988 har ändå ett positivt förnyelsearbete in-
letts. Det sägs t.o.m. att SJ i dag är Europas mest
välskötta järnvägsföretag med mycket goda resultat.
Vi har dock bara sett början av de möjligheter som
ligger framför oss om viljan finns. Inom en tioårspe-
riod borde järnvägen kunna fördubbla sitt trafikarbete
både på gods- och personsidan om man är beredd att
dra vidare och öppna för konkurrens på allvar. Inne-
varande stomnätsplan för åren 1994-2003 innehåller
kraftfulla nyinvesteringar som kommer att ge möjlig-
heter och förutsättningar till en markant förbättrad
järnvägstrafik.
Satsningarna på infrastruktur och nya moderna lok
och vagnar måste nu följas upp av förnyelse av orga-
nisationen. De första stegen som tagits mot ökad
intern konkurrens talar sitt tydliga språk. Kostnader
har sänkts, kvaliteten här höjts och järnvägen har
starkt skärpt sin attraktionskraft gentemot andra
transportslag. Positiva exempel finns från LKAB:s
trafikeringsrätt på Malmbanan, statens köp av olön-
sam persontrafik och länstrafikhuvudmännens an-
budsupphandlingar. Från Inlandsbanan har vi också
fått intressanta erfarenheter av konkurrens även när
det gäller banunderhåll
De farhågor som funnits vad gäller avreglering
och konkurrens är ogrundade. Kristdemokraterna vill
se ett fortsatt starkt, vitalt och framgångsrikt SJ - men
företaget skall bygga på sin egen förmåga att leverera
attraktiva tjänster, och inte på skydd från konkurrens.
Vi har under de senaste åren fått se ett antal regio-
nala matarbolag växa fram. De har utvecklats positivt
och ses numera som ett värdefullt tillskott för att
befrämja spårburen godstrafik. Vi kristdemokrater har
svårt att se varför etablerade operatörer skall ges
rättigheter i första hand medan nya operatörer med
nya friska idéer får komma efter. Vi ser det som lo-
giskt att fortsätta på den inslagna vägen och vill av-
reglera godstrafiken på järnväg helt för att på så sätt
ytterligare öka effektivitet och konkurrenskraft.
För att försäkra alla aktörer om konkurrensneut-
ralitet måste trafikledning och banfördelning skötas av
en opartisk och neutral part, och vi välkomnar därmed
förslaget om en ny självständig enhet som administ-
rativt kan inordnas i Banverket. Alla operatörer måste
på lika villkor få del av de s.k. gemensamma funktio-
nerna på ett icke-diskriminerande sätt och till kost-
nadsmässigt likvärdiga villkor.
De argument som gäller för en avreglering av
godstrafiken gäller naturligtvis också för persontrafi-
ken. Regeringens förslag när det gäller persontrafiken
är helt otillräckliga för att göra det möjligt att ta vara
på de fördelar som en fri konkurrens skulle ge. Det är
därför önskvärt att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med ytterligare förslag som ger fri konkur-
rens inom persontrafiken. Regeringens förslag om att
öka länstrafikhuvudmännens trafikeringsrätt är dock
ett litet steg i rätt riktning, men det är ändå otillräck-
ligt. Som vi vet är det länge sedan länsgränserna spe-
lade ut sin roll.
Det finns sedan tidigare en tydligt uttryckt vilja till
förnyelse av järnvägen inom EU. Sverige bör aktivt
ge sitt stöd för en förnyad järnvägstrafik på interna-
tionell nivå. Avesta-Sheffields avbrutna försök med
en stålpendel från Avesta till England visar tydligt
vilka svårigheter som finns för den gränsöverskridan-
de järnvägstrafiken. Här finns stort utrymme till för-
bättringar.
När det gäller SJ i framtiden föreslår vi vidare att
man mer aktivt bör koncentrera sig på den rena spår-
burna kärnverksamheten. Man kan inte splittra upp sig
och ägna sig åt allt samtidigt om man skall vara ef-
fektiv. Från kristdemokraterna föreslår vi därför att SJ
bör bolagiseras och verksamheter som inte är knutna
till kärnverksamheten säljas ut i en takt som givetvis
måsta vara ekonomiskt försvarbar. Det skulle sanno-
likt ge ett nödvändigt kapitaltillskott att investera bl.a.
i framtida rullande materiel.
Herr talman! Med detta vill vi ansluta oss till re-
servationerna 1, 2, 7, 8, 11 och 12. Men jag nöjer mig
här med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 12.