Fru talman! Det gäller väl att göra en bedömning i varje enskilt fall, Lennart Hedquist.
När det gäller sakinnehållet i den här propositionen är det naturligtvis så att vi står bakom trängselskatter. Men när man har plockat sönder den i sådana delar att det är bättre att säga att man inte vill ha den här propositionen, att man vill ha en annan form av proposition tycker vi att det är ärligare att yrka avslag på propositionen. Det är det vi tycker är viktigast i sak, att man, så att säga, motiverar detta.
Sedan vill jag påminna Lennart Hedquist om denna egentligen absurda situation, att vi över huvud taget ägnar flera timmar av kammarens debattid åt att sitta och diskutera detaljer i Stockholms trafiksituation som våra kompisar på andra sidan vattnet förmodligen skulle göra på ett mer engagerat och kanske också på ett bättre sätt.
Det var väl därför som detta hände. Jag brukar ta upp det mest absurda när det gäller de där propositionerna. Det var väl när man kom på att det var fel att sätta upp en av de här stationerna på ett ställe på norra Djurgården. Man ville flytta den en bit så att inte de som tog bilen över universitetsområdet skulle behöva betala skatt.
Jag tycker att detta är en absurd del av hela systemet vi har. Jag hoppas att Lennart Hedquist har samma uppfattning som jag, att det bör ändras. Men det gör man inte i en handvändning i just denna del. Och det var väl skälet till att det var så här. Varje gång minsta lilla förändring skulle göras skulle hela turen gå från Stockholmsregionen, som höll på med detta, till Vägverket och från Vägverket till regeringen och från regeringen till riksdagen. Det är ett absurt sätt. Det måste vi ändra på. Det tror jag att Lennart Hedquist och jag är helt överens om.