Herr talman! Inger Lundberg ägnar sig åt samma
slags retorik som ett antal andra
socialdemokratiska debattörer har gjort här i dag.
Den går ungefär ut på att det skulle ha varit
Socialdemokraterna som, med motstånd från alla
andra partier, har byggt upp det som är särklassigt
bäst för Sverige, nämligen barnomsorgen,
barnbidragen, föräldraförsäkringen osv. Jag vet
inte om Inger Lundberg är så historielös som hon
ger ett intryck av eller om hon bara förskjuter
verkligheten. Jag förmodar att det är det senare.
Som jag sade i mitt inledningsanförande för ganska
många timmar sedan, var det under den förra
borgerliga regeringsperioden som mycket av den
familjepolitik som vi har i dag byggdes upp. Vi
utökade föräldraförsäkringen från sju månader till
tolv månader. Barnomsorgsplatserna ökade mer än
vad de hade gjort tidigare osv.
De har talats mycket här i dag om
socialdemokratisk familjepolitik. Jag skulle vilja
påstå att den inte innehåller fler ingredienser än vad
som kännetecknar en borgerlig familjepolitik, i
varje fall en som vi i Centern står bakom. Det som
snarare kännetecknar en socialdemokratisk
familjepolitik är en bristsjukdom.
Vi har i stor enighet byggt upp konsumtionsstödet
och vi har byggt upp föräldraförsäkringen, men det
finns en brist när det gäller stödet till
barnomsorgen. Det är den vi vill åtgärda genom ett
vårdnadsbidrag.
Precis som jag befarade inledningsvis på
förmiddagen har man sökt detaljer. Man har hittat
en rad förevändningar för att inte rösta på
vårdnadsbidraget. Jag har varit med om minst ett
tiotal debatter där vi har diskuterat
vårdnadsbidraget som princip. Där har det inte
funnits minsta vilja eller intresse från
Socialdemokraterna att försöka medverka till en
form som skulle ge de sämst ställda barnen och de
föräldrar som i dag saknar stöd någon chans att få
det bättre.