Fru talman! Johan Lönnroth frågade: Vad hade
hänt om inte vi vänsterpartister i höstas hade ställt
upp på den stora budgetsaneringen?
Till att börja med måste jag fråga Johan Lönnroth:
Står ni fast vid det som ni då kom överens om? I
partiledardebatten här fick jag nästan intrycket att
Gudrun Schyman, likt TCO och andra, anser att vi nu
kan börja lätta på finanspolitiken. Är det så, Johan
Lönnroth, eller står ni fast vid vad som tidigare sagts?
Sanningen, Johan Lönnroth, är ju att samtliga par-
tier i den borgerliga oppositionen i höstas motionsvä-
gen lade fram besparingsförslag som vida översteg
det som ni åstadkom och som regeringen lätt hade
kunnat ta fasta på. Men det var återställarna och nos-
talgitrippen som var det gigantiska misstaget, och det
nappade Göran Persson på. Det var det som legitime-
rade väljarflykten. Det var det som bromsade upp
nyföretagandet. Det är det som gör att tillväxten an-
tagligen redan nästa år påverkas negativt.
Fru talman! Detta aktualiserar en annan fråga: Vad
hade hänt om Jan Bergqvist och Socialdemokraterna
hade ställt upp på vår regerings besparings- och sane-
ringsförslag under förra mandatperioden? Då var vi,
Jan Bergqvist, hänvisade till Ny demokrati. Hade ni
funnits där med den politik som ni i dag står för skulle
vi ha sluppit åtminstone den hönsgården. Men så var
det inte, utan då fanns ni på den populistiska sidan.
Under förra mandatperioden röstade ni i denna kam-
mare nej till besparingar på 61 miljarder kronor. I dag
får ni göra upp med Vänsterpartiet om många av
samma besparingar.
Birger Schlaug tog upp kommunernas ekonomi.
Vi kristdemokrater har i vårt budgetalternativ finansi-
erat ett riktat bidrag till just vård och omsorg i de
delar av vårdsektorn som blivit allra mest utsatta. Vi
har finansierat detta. Vi avvisar en del av egenavgifts-
höjningarna som också ger ett tillskott på
ca 3 miljarder kronor till kommunsektorn.
Johan Lönnroth frågar: Vad skulle vi göra om vi
inte hade de skattehöjningar på 50 miljarder kronor
som regeringen har? Vi har också skattehöjningar i
vårt budgetalternativ. Det rör sig om 10,5 miljarder
kronor. Vi har även en hel del besparingar och skatte-
sänkningar, bl.a. inom tjänstesektorn. Summan av
kardemumman är att vi trots allt har en ca 12 miljar-
der starkare budget än den som regeringen lade fram i
kompletteringspropositionen.
En mycket viktig fråga för svensk ekonomi är den
framtida monetära och ekonomiska unionen inom EU.
Vi kristdemokrater inser fördelarna med valutastabili-
tet och välkomnar de här strävandena och besluten
inom EU. Men vi anser också att Sverige skall göra
allt för att snarast uppfylla konvergenskraven. Vi har
t.o.m. medverkat i arbetet kring det svenska konver-
gensprogrammet, något som vi är stolta över.
Vi menar dock att detta inte räcker. Vår avvaktan-
de hållning till ett svenskt deltagande i EMU har
faktiskt en annan bakgrund. Hittills har svensk eko-
nomi tagit alla yttre och inre störningar genom för-
ändringar av växelkursen. Om vi skall montera bort
den stötdämparen måste vi skapa en annan flexibilitet
inom den svenska ekonomin. Där var inte återställar-
na med Gudrun Schyman till någon nytta. Tvärtom
var det ytterligare en steloperation av svensk ekono-
mi.
Den första kontrollstationen blir tillväxtproposi-
tionen. Men tror verkligen Anne Wibble och Sonja
Rembo att Göran Persson är mäktig att åstadkomma
den flexibilitet som verkligen behövs i svensk eko-
nomi för att ett deltagande i EMU skall bli något
positivt för svensk ekonomi?