Fru talman! Knytningen av den svenska kronan till
ecun var ju olycklig, Johan Lönnroth, på grund av de
enorma obalanserna i svensk ekonomi och det mycket
snabbare raset inom vår ekonomi än inom de övriga
anknutna valutorna.
Så sent som 1970 var Sverige det rikaste landet
inom OECD. Bara USA och Schweiz hade en högre
BNP med hänsyn till faktisk prisnivå. Nu har vi halkat
ner till sjuttonde plats.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka, eftersom
den här debatten faktiskt handlar om arbete och till-
växt, att varje svenskt hushåll i dag skulle ha haft
närmare 140 000 kr mer i inkomst om vi sedan 1970
hade haft samma genomsnittliga tillväxt som övriga
OECD-länder.
Låt oss nu glädjas med Jan Bergqvist och Per-Ola
Eriksson över att tillväxten i år ligger klart över ge-
nomsnittet. Tyvärr halveras detta nästa år, och 1997
och 1998 är vi nere i en absolut bottenliga igen. Det
förtjänar att sägas i väntan på tillväxtpropositionen.
Om denna tillväxtproposition skulle bli en ny
tumme, alltså ett nytt kackel utan värpning, vilket
tyvärr långt ifrån kan uteslutas, förspills ytterligare tre
år. Hoppet, fru talman, står till att väljarna snart vak-
nar upp ur det nostalgiska tillbakablickandet och nej-
sägandet och inser problemets verkliga natur. Då
skulle det efter 1998 års val kunna bildas en ny rege-
ring som orkar ta itu med roten till den dåliga tillväxt
som i 25 år har kunnat underminera den svenska väl-
färden.
Jag tror att allt fler ganska snart kommer att inse
att det är i den dåliga tillväxten som det verkliga hotet
mot jobben och välfärden ligger. Nu är det snart dags
för den borgerliga oppositionen att ta sig samman och
börja formulera ett alternativ till regeringens politik.