Fru talman! En miljon människor i arbetsför ålder
är utan arbete i Sverige i dag, fördelat på personer
som är arbetslösa, sysselsatta genom arbetsmarknads-
politiska åtgärder och förtidspensionerade, många av
dessa av arbetsmarknadspolitiska skäl. Härtill kom-
mer de många flyktingar som ännu inte fått sitt första
jobb.
Trots denna höga arbetslöshet finns uppenbarligen
inte den riktiga viljan hos regeringen att åstadkomma
förutsättningar som leder till nya varaktiga jobb. I
kompletteringspropositionen gör regeringen den be-
dömningen att antalet arbetslösa fortfarande kommer
att uppgå till en halv miljon vid sekelskiftet.
Den ekonomiska politiken kan under de komman-
de åren utvecklas längs två olika vägar. Den ena inne-
bär att den återgång till 70- och 80-talens politik som
inletts sedan regeringsskiftet hösten 1994 fullföljs.
Högskattepolitiken permanentas, regleringarna beva-
ras och politiken inriktas på att lindra effekterna av
den permanenta massarbetslöshet som blir följden.
Denna väg leder till social och ekonomisk segregation
mellan dem som har jobb och dem som är arbetslösa.
Levnadsstandarden blir lägre för alla.
Den andra vägen innebär att den ekonomiska po-
litiken omprövas för att skapa en uthållig tillväxt.
Genom att hinder för tillväxt och investeringar i före-
tagen rivs tillåts de nya jobb växa fram som kan få
bukt med massarbetslösheten, och välfärden kan ut-
vecklas.
Det är utan tvekan på det viset att Sverige behöver
en tillväxtpolitik som kan ge nya varaktiga jobb i
företagen så att arbetslösheten kan halveras till år
2000. Den höga arbetslösheten beror på att antalet
arbetstillfällen i den privata sektorn inte nettoökat
sedan 1950-talet. Det är således viktigt att påpeka att
den höga arbetslösheten måste angripas genom att den
privata sektorn får möjlighet att expandera.
Det finns uppenbarligen en bred politisk enighet
om att det är i företagen som de nya jobben skall och
kan växa fram. Hos många politiker och partier sak-
nas emellertid insikten om vad som behöver göras för
att nå målet.
Nya jobb i den privata sektorn kan inte, som erfa-
renheterna av olika statliga s.k. satsningar genom åren
visar, kommenderas fram genom politiska beslut. Det
som krävs är att tusentals och åter tusentals människor
som driver dagens företag och som överväger att
starta morgondagens upplever att det ekonomiska
klimatet är sådant att de är beredda att ta beslut om
bygga ut och starta nya företag. Politikernas uppgift
är således att skapa förutsättningar för ett gott nä-
ringsklimat.
Fru talman! Sverige behöver således en ny eko-
nomisk politik för att uppnå målen om hög varaktig
tillväxt och halverad arbetslöshet. Dess syften bör
vara.
För det första: Lägre avkastningskrav på investe-
ringar och en balanserad uppgång i ekonomin genom
sanerade offentliga finanser, vilket kan ge varaktigt
låga räntor.
För det andra: God tillgång till riskvilligt kapital
genom bl.a. slopad dubbelbeskattning.
För det tredje: Goda förutsättningar för fungeran-
de lönebildning, för större kunskap och högre kompe-
tens och för en expanderande tjänstesektor genom
lägre skatt på arbete.
Lägre räntor är en avgörande förutsättning för
ökande investeringar inom näringslivet. Det förutsät-
ter i sin tur en trovärdig budgetsanering, och den
måste enligt moderat uppfattning radikalt läggas om
på så sätt att redan genomförda skattehöjningar byts
mot minskade utgifter.
Lägre skatt på arbete, slopad dubbelbeskattning
och införande av riskkapitalavdrag är nödvändiga
inslag i en tillväxtfrämjande ekonomisk politik.
Sedan regeringsskiftet 1994 har den socialdemo-
kratiska regeringen höjt skatten på arbete med drygt
30 miljarder kronor. Det motsvarar kostnaden för
uppemot 150 000 arbetstillfällen. Till detta kommer
höjda kommunalskatter i storleksordningen 5 miljar-
der kronor. En allmän löneavgift på en och en halv
procentenheter har införts och egenavgifterna till
sjukförsäkringen skall höjas med tre procentenheter,
trots att sjukförsäkringen redan är fullt ut finansierad.
Det är i realiteten fråga om en ren inkomstskatt. För
inkomster utöver brytpunkten har dessutom den statli-
ga inkomstskatten höjts med fem procentenheter, och
nu förbereder den ena socialdemokratiskt styrda
kommunen efter den andra att höja kommunalskatten.
Genom att den genomsnittliga kostnaden för att
anställa har ökat har givetvis förutsättningarna för nya
jobb försämrats. Dessa negativa verkningar är speci-
ellt framträdande i den privata tjänstesektorn. Tjänster
som efterfrågas är oftast av sådan karaktär att det
finns alternativ till att anställa någon eller till att anlita
ett företag för att utföra jobbet. Det är inte möjligt att
tillverka en spis själv - det kan kanske vara det någon
gång - det är sannolikt svårt att köpa den "svart" och
svårt att avstå från att köpa den. Men när det gäller att
exempelvis tapetsera om ett rum i en lägenhet finns
andra alternativ, t.ex. att göra det själv, låta någon
göra det "svart" eller att avstå för att kostnaden är för
hög.
Om det skall vara möjligt att uppnå en önskvärd
expansion i den privata tjänstesektorn med nya ar-
betstillfällen som följd måste beskattningen av arbete
reduceras kraftigt. Det är i längden ohållbart att den
som vill ha en tjänst utförd måste avstå en arbetsin-
komst som är fyra fem gånger högre än vad den som
gör tjänsten erhåller.
Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder så att
skattekilen på arbete sänks för tjänster med stort ar-
betsinnehåll som skulle kunna efterfrågas av de en-
skilda hushållen. Det kan exempelvis gälla reparatio-
ner och underhåll av egna bostäder, barnomsorg och
andra tjänster som underlättar förvärvsarbete.
Vi vill därför medverka till att momsen sänks eller
slopas på denna typ av tjänster. Hushållen ges möjlig-
het till inkomstskatteavdrag. Möjligtvis kan vi också
diskutera socialavgifterna.
Avslutningsvis vill jag fråga Lars Hedfors vilka
åtgärder inom skatteområdet regeringen kommer att
vidta för att öka den ekonomiska tillväxten och där-
med skapa förutsättningar för nya, varaktiga jobb.