Fru talman! När jag tittade på talarlistan för den
här allmänpolitiska debatten kändes det förvånande
att det inte fanns något avsnitt om demokrati. Det
torde inte saknas områden att diskutera vad gäller just
demokrati.
I detta anförande vill jag väcka debatt om den
ökande andelen kommunala bolag. Dessa ser jag som
ett hotande demokratiskt underskott som borde vara
en del av debatten. Å andra sidan inrymmer tyvärr
många av de kommunala bolagen gökungar i form av
verksamheter som normalt inte borde finnas i den
kommunala sfären.
Jag menar då allt ifrån konferensverksamhet till
kommunala målerifirmor.
Denna kommunala bolagsverksamhet, som drivs
med skattebetalarnas pengar som säkerhet, är och
förblir verksamheter som snedvrider konkurrens och
begränsar på så sätt också den fria företagsamheten.
Därför borde dessa verksamheter upphöra.
Men, fru talman, det finns ekonomiska hinder för
de kommuner som vill föra tillbaka verksamheter från
sina bolag till den demokratiska sfären. Hindren finns
i skattesystemet, och det är just därför som jag har
valt att väcka den här debatten under just detta av-
snitt, men också för att få besked från Lars Hedfors
om hans inställning till möjligheter att få förändring
till stånd.
De kommunala bolagen har en sammantagen ba-
lansomslutning på 275 miljarder kronor. De omsatte
under 1992 93 miljarder kronor och sysselsatte
54 000 anställda. Självfallet innebär en överföring av
en så stor del av ägande och verksamhet från den
direkta styrningen under offentlighet, under kom-
munstyrelse och fullmäktige, också en stor begräns-
ning av demokratin.
Riksdagen har fattat beslut om förbättringar i
kommunallagen, vilket jag tycker är bra. Men kvar
står faktum att aktiebolagslagens regelverk inte stäm-
mer med den kommunala verksamhet som skall drivas
under offentlighet och insyn. Mot den bakgrunden är
det bättre att minska antalet kommunala bolag i stället
för att utöka lapptäcket av regelverk, när det i slutän-
den i alla fall inte blir riktigt bra.
Bolagiseringspendeln börjar nu svänga tillbaka.
Många kommunpolitiker överväger möjligheten att
föra tillbaka egendom och verksamhet till just den
kommunala förvaltningsformen. Detta gör de för att få
en bättre helhetssyn, för att få samordningsvinster och
för att göra det politiska ansvarstagandet tydligare.
Visst finns det fall där det är svårt att föra tillbaka
verksamhet, då den inte passar i den kommunala
sfären, men i dessa fall kan det ofta vara bättre att
överlåta verksamheten till andra näringsidkare utanför
skattesfären.
Det är enligt min mening viktigt att regering och
riksdag ser över incitamenten för byten av organisa-
tionsformer inom den kommunala verksamheten. Det
måste bli ekonomiskt attraktivt för kommuner att
stärka demokratin genom minskad bolagsverksamhet i
stället för som nu när vi hindrar förändringarna ge-
nom stämpelavgifter och uttagsbeskattning.
Efter många år i kommunalpolitiken och även som
styrelseordförande i bolag känner jag att det är hög tid
att vi tar upp debatten om bolagens varande inom
skattebetalarnas område.
Jag vet att det finns kommunalpolitiker som vill ta
steget tillbaka till en positiv förändring. Men de möts
oftast av en avkylande verklighet i form av en krass
redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av
förändringarna. I ett läge med en väldigt ansträngd
kommunal ekonomi gör dessa konsekvenser att viljan
och ambitionen till förändring avstannar.
Men, fru talman, det finns kommuner där man re-
dan har gått halva vägen. I Vingåker har man redan
fört över fastighetsinnehav till förvaltningsform. Detta
har man gjort i avvaktan på ett besked härifrån när det
gäller en förändring av regelsystemet. Det är just
därför som jag är angelägen att höra Lars Hedfors
principiella inställning till en sådan förändring.
Det handlar ju inte om att staten förlorar pengar.
Det är ju samma pengar som vi flyttar. Ändrar vi
regelverket och tar bort straffet i form av extrabe-
skattning, ja, då kan vi underlätta en vitalisering av
demokratin. Vi kan öka insyn och offentlighet i hur
skattebetalarnas pengar används. Men vi kan också
minska den kommunala diversehandeln och på så sätt
underlätta för näringslivets företagande utan att kon-
kurrensen blir snedvriden.
Detta, fru talman, är förändringar som inte kostar,
men där samhället har mycket att vinna. För när
kommuner avyttrar verksamheter som bättre utförs av
andra uppstår också nya marknader och möjligheter
till nyföretagande. Det tjänar vi alla på.