Fru talman! I den debatt som Johan Lönnroth och
jag hade i Göteborg inför pensionärer svarade jag på
samtliga frågor som pensionärerna ställde. Jag gav
också Johan Lönnroth besked när det gäller frågor
som han ställde. Att Johan Lönnroth inte var nöjd
med sin egen insats i den debatten kan jag inte göra
mycket åt.
När det gäller egenavgifterna tycker jag att det är
väl värt att diskutera om man 1998 skulle kunna växla
över de 6,95 procenten från sjukförsäkringen till pen-
sionssystemet och låta arbetsgivaravgifter finansiera
sjukförsäkringssystemet. Jag tycker att man skall
diskutera det, men i dag kan jag inte säga så mycket
mera om den saken.
Jag suckar djupt när jag hör Anne Wibble säga att
vi socialdemokrater anser att företagare i allmänhet är
skumma. Jag förstår inte det, för det anser vi verkli-
gen inte. Tvärtom vill vi att det skall vara rent spel i
ekonomin, att konkurrensen inte skall snedvridas och
att seriösa företagare skall få allt stöd som de kan få
genom att det i framtiden blir en sund tillväxt och en
sund konkurrens.
Anne Wibble sade inte mycket om tillväxtfrågorna
i sitt senaste inlägg. När det gäller tillväxten ligger
Sverige i år bland de främsta länderna i EU - inte näst
sist, som Anne Wibble skriver i sin artikel. Sverige
har högre tillväxt än USA, mycket högre tillväxt än
Japan, högre tillväxt än genomsnittet i Västeuropa,
högre tillväxt än genomsnittet i OECD och högre
tillväxt än Tyskland, Storbritannien och Frankrike.
Men Anne Wibble ville få det till att vi låg näst sämst
till bland EU-länderna.
Jag undrar vad de märkliga utfallen här egentligen
syftar till. Handlar det om att föra bort intresset från
det egna misslyckandet? Jag skall gärna medge att
självklart har regeringen före 1991 och de riksdags-
beslut som då fattades ett ansvar för de ekonomiska
problemen i Sverige. Det har jag framhållit både i
tidningsartiklar och i debatter här i riksdagen. Men
det är inte alls det som det handlar om. Litet sans och
balans får det väl vara i debatten!
Anne Wibble säger att vi socialdemokrater är då-
liga ledare för den ekonomiska politiken. Men man
kan ändå inte bortse från att under den period under
vilken Anne Wibble själv ledde den ekonomiska
politiken fördubblades statsskulden, tredubblades
arbetslösheten och fyrdubblades budgetunderskottet.
Vi började förra hösten med att ta ett fast grepp
om statens budget och finanser. Efter ett år vågar vi
nu säga att statsfinanserna är under kontroll.
Statsskulden som andel av nationalprodukten stabili-
seras redan i år och kan börja minska nästa år. Stabili-
seringen av statsskulden sker därmed ett år tidigare än
regeringen räknade med i april. Den sker två år tidiga-
re än regeringen räknade med i januari och tre år
tidigare än vi räknade med i valrörelsen.