Fru talman! Jan Bergqvist inledde vackert, och jag
tror helt och fullt på hans goda föresatser. Jag skulle
tro att det inte finns många här som inte delar dem.
Men vägen till helvetet är som bekant stensatt med
goda föresatser. Man måste också veta hur man skall
genomföra det man föresätter sig, och man måste
också orka genomföra det.
Då duger det inte med besvärjelser, och det duger
inte att skapa myter genom en nyformulering av his-
torien.
Huruvida Jan Bergqvist eller jag har rätt på den
punkten kan Jan Bergqvist åka hem till Göteborg och
fråga Göran Johansson om. Han kan också fråga alla
dem som strejkar landet över, i protest bl.a. mot rege-
ringens politik.
Vi moderater har ambitionen att halvera arbetslös-
heten till sekelskiftet. Det är en ambition som vi delar
med EU. Det är ett högt satt mål. Vad vi talar om är
att få till stånd nya arbeten i produktionen av varor
och tjänster. Vi talar inte om att fördubbla AMS.
Ställer Jan Bergqvist och socialdemokraterna upp
på detta? Om detta skall genomföras krävs en i verk-
lig mening aktiv arbetsmarknadspolitik. Jan Bergqvist
underlät att kommentera de punkter i Essenprogram-
met som handlade om lönebildningen, en flexibel
arbetsmarknad, flexibel arbetsorganisation. Skall vi
tolka det som att socialdemokraterna inte kommer att
bry sig om de två punkterna i Essenprogrammet?
Skall man i så fall inte heller bry sig om vad andra
internationella organ såsom valutafonden och OECD
anser om nödvändigheten av ökad flexibilitet och en
bättre lönebildningsprocess? Hur socialdemokraterna
tänker i de frågorna vet vi inte. De kan inte bara tiga.
De kommer att få stå till svars när regeringscheferna
träffas i Madrid i december. Faktum är att program-
met borde ha legat på bordet redan den 1 oktober,
ännu har vi inte sett det.
Regeringen har halkat efter i arbetet med EU-
programmet mot arbetslösheten. Jag tror att svenska
folket väntar sig att regeringen och socialdemokrater-
na skall ta sig samman.
De bör tänka nytt, säger Birger Schlaug. Ja, det är
det handlar om. Men det handlar inte om att enbart
stuva om i ett orimligt skattesystem. Det handlar inte
om mer regleringar. Det handlar om att få ett skatte-
system som stimulerar och frigör tillväxt, initiativ och
skaparkraft. Det handlar om arbetstidsreglering som
inte tvingar oss alla att dela på arbetslösheten, utan
som gör det möjligt för oss att anpassa vår arbetstid så
som vi själva vill. Vi behöver inte mer central styr-
ning och reglering, utan mindre.
Jag delar inte Birger Schlaugs mycket pessimistis-
ka syn på möjligheterna att åstadkomma nya jobb.