Fru talman! Ledamöter och ni som lyssnar på ra-
dio eller ser på Öppna Kanalen i TV! Att jag fick ett
så dåligt omdöme av Anne Wibble måste betyda att
det jag sade var väldigt, väldigt klokt. Det är så jag,
efter Anne Wibbles tid som finansminister, bedömer
hennes värderingar och analytiska förmåga. Jag vill
påminna om att det i bl.a. opinionsundersökningar
visar sig att moderater har en större tilltro till Anne
Wibble än folkpartister, och det tycker jag är klokt.
Det intressanta är att Anne Wibble inte ens skäms när
hon står här. Är det någon som är ansvarig för det
som har hänt i Sverige så är det faktiskt Anne Wibble.
Sonja Rembo går till angrepp mot att Miljöpartiet
vill sänka arbetstiden och dela på jobben. Det hon
sade visar på ett intellektuellt moras, det fullständiga
intellektuella moraset. Så här sade Sonja Rembo:
Genom sänkt arbetstid tvingar man alla att dela på
arbetslösheten. Detta är ett magnifikt påstående och
en analys som visar att det trots allt finns åtminstone
en riksdagsledamot som tror att 40 timmars arbets-
vecka, 40 timmars normalarbetstid är en naturlag, och
har man inte 40 timmar utan 38 är man arbetslös i två
timmar. Detta är ju fullständigt intellektuellt absurt!
Jag hoppas att representanterna för Folkpartiet och
Socialdemokraterna i sina nästa inlägg tar avstånd
från det här fjantet.
Jan Bergqvist hade en bra och ödmjuk hållning
när det gäller miljöfrågorna. Jag tror att vi i framtiden,
under de närmaste åren, kommer att kunna samarbeta
på en rad olika områden, exempelvis i fråga om miljö-
investeringar. Nu närmast hoppas jag att vi skall kun-
na komma fram till någonting när det gäller de pengar
som fattas i investeringsbidrag till vindkraft. Jag tror
att vi skall kunna komma fram till något på den
punkten tillsammans med Socialdemokraterna och -
hoppas jag - även Centern.
Däremot förstår jag inte riktigt det här fördel-
ningsresonemanget. Jan Bergqvist sade att vi inte
skall ha några ökade klyftor, men ändå inför man
75 % ersättningsnivå för alla, både för dem som lever
på marginalen och för oss som har det bra. Det skall
inte leda till sämre jämlikhet, men ändå accepterar Jan
Bergqvist en sämre löneutveckling för kvinnor i den
offentliga sektorn än för dem som bryter malm och
sätter ihop bilar. Jag förstår inte riktigt det här.
Vi kan spara pengar. Vi kan spara mer pengar än
vad Socialdemokraterna och Centern vill i socialför-
säkringssystemet om vi inför ett brutet tak, så vi låter
låginkomsttagare och alla andra ha kvar sina 80 % i
ersättning upp till låt oss säga 145 000-150 000 kr
medan man bara får 40 % i ersättning för den del av
inkomsten som ligger därutöver. På så sätt sparar vi
ungefär 2 miljarder kronor mer i statsbudgeten än
med Centerns och Socialdemokraternas förslag, 2
miljarder som vi skulle kunna skjuta till till kommu-
nerna. Vi får på så vis en rättvisare, en mer solidarisk
fördelning, vi räddar människor som nu strejkar, och
vi kan värna det solidariska samhället.
Dessutom innebär ett brutet tak en sorts kompro-
miss, om jag får uttrycka mig så, mellan regerings-
partierna. Centern vill ju ha en annorlunda grund-
trygghet, och Socialdemokraterna vill ha kvar det
gamla systemet.
Med ett brutet tak skulle vi alltså kunna hitta en
vettig kompromiss som skulle kunna vara bra för
Centern, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och, fram-
för allt, människorna.
Visionslösheten tycker jag är skrämmande. Göran
Persson uttalade sig häromdagen i Expressen. Han
liknade EU vid en bensinmotor. Den går framåt.
Ibland hostar och stånkar motorn, men framåt går det.
Min vision om framtiden är inte en bensinmotor.
Min vision om framtiden är solceller. Det är något
helt annat.