Fru talman! Den energipolitiska debatten i all-
mänhet och kärnkraftsdebatten i synnerhet har pågått i
15 år i samma spår som om absolut ingenting hade
hänt. Ibland måste man nypa sig i armen för att ta
reda på om man verkligen är vaken. Har vi ekonomis-
ka problem eller inte i Sverige? Har vi hundratusen-
tals arbetslösa i Sverige eller inte? Har vi internatio-
nellt förbundit oss för vår globala överlevnads skull
att försöka begränsa utsläppen av koldioxid och växt-
husgaser?
Här befinner vi oss i den värsta krisen under efter-
krigstiden, och Birgitta Hambraeus talar i talarstolen
som om ingenting hade hänt och diskuterar hur vi nu
skall klara av att föröda resurser och tillgångar som
står till vårt förfogande i dag.
Aftonbladet hävdade i en ganska anmärkningsvärd
ledare för ett par månader sedan att det är bra för
tillväxten om man förstör saker. Den tesen bevisade
man genom att hävda att krig var bra för tillväxten.
Det förefaller mig som om Birgitta Hambraeus har en
uppfattning som liknar Aftonbladets, tyvärr.