Fru talman! Svensk ekonomi går bättre än vad
prognosmakarna har trott. Konjunkturinstitutets
höstrapport är faktiskt hugnesam läsning för fler än
finansministern. Kronan har förstärkts och räntan har
fallit. Det går inte heller att enbart hänvisa till händel-
ser och förhållanden i vår omvärld.
Men jag tycker också att vi under de senaste
veckorna har sett hur enormt labil och sårbar den
svenska situationen är. Regeringen har dock tagit
budgetsaneringen på allvar, och vi kristdemokrater
gläds verkligen över framstegen och den spirande
optimismen.
Men, fru talman, framgången har också en baksi-
da. Förväntningarna byggs upp. Risken är att kris-
medvetandet smälter undan som snö i solsken. Stats-
ministerns presentation av regeringsförklaringen var
knappast ägnad att upprätthålla krismedvetandet.
Fjärran var där utfästelserna från konvergenspro-
grammet om ytterligare åtgärder om inte allt blir så
positivt som det just nu verkar. I stället menade Ing-
var Carlsson att det nu gäller att fördela de växande
resurserna så rättvist som möjligt. Jag vill gärna på-
minna om att staten enligt Konjunkturinstitutets
höstrapport kommer att få låna ytterligare minst 300
miljarder kronor innan inkomsterna räcker till utgif-
terna.
Veckans nummer av TCO-tidningen ger också en
bild som vittnar om att vi har en stor pedagogisk
uppgift framför oss. Rubriken är "Jättevinst för sta-
ten", och vidare står det: "´Egenavgifter och sänkt
sjukersättning behövs inte´ - - - Redan genomförda
besparingar på sjukförsäkringen har alltså lett till ett
kraftigt överskott i statens budget.
Fortsatta nedskärningar är därför onödiga, hävdar
TCO, som stöder regeringens kritiker."
Visst går det bra, men av allt att döma kommer
Socialdemokraterna att få möta väljarna 1998 med
vad som måste beskrivas som en svensk massarbets-
löshet.
Bakgrunden är en för dålig tillväxt i ekonomin.
Och det här är tyvärr ingen tillfällighet. Sverige har
under en lång följd av år bedrivit en närmast tillväxt-
fientlig politik, bl.a. med hänvisning till förmenta
rättvise- och utjämningsskäl. Socialdemokraterna har
inte velat se de drivkrafter och samband i ekonomin
som skapar tillväxt.
Den socialistiska bilden av den svenske familjefö-
retagaren har kostat det svenska folkhushållet väldigt
mycket. Tillväxtpolitiken måste såvitt jag förstår vara
en mycket karg, för att inte säga minerad, teg för
regeringen att bearbeta, därav dessa ständiga upp-
skov. Vi hörde senast i går att det nu tydligen blir
ytterligare ett uppskov, att tillväxtpropositionen inte
kommer den 26:e, vilket var det senast aviserade
datumet.
Om inte regeringen snart kan samla sig till en ra-
dikal omläggning av tillväxtpolitiken under den här
mandatperioden kommer den samlade arbetslösheten
att ligga kvar runt tioprocentsstrecket vid sekelskiftet.
Jag måste också säga att det även vilar ett tungt an-
svar på Centerpartiet, som nu samverkar om och legi-
timerar regeringens propositioner.
Var vi kristdemokrater står vet regeringen. Vi lade
i somras fram våra 13 konkreta förslag för bättre
tillväxt där vi bl.a. föreslår en skatteväxling med
sänkta arbetsgivaravgifter, kvittningsrätt för nystartad
verksamhet, öppnande av den privata tjänstesektorn
genom bl.a. sänkt tjänstemoms, ett permanent risk-
kapitalavdrag, modernisering av arbetsrätten, avveck-
ling av dubbelbeskattningen av produktiva investe-
ringar, satsning på utbildning och forskning, bättre
ägarspridning, kamp mot byråkrati och, inte minst,
nya attityder till företagande, stabila spelregler, sats-
ning på etik och en intensifierad kamp mot ekobrotts-
ligheten. Men, fru talman, vi kristdemokrater kommer
att stödja alla goda förslag i tillväxtpropositionen som
leder till en bättre ekonomisk utveckling med en an-
svarsfull fördelningspolitik.
Fru talman! Vad det i första hand här handlar om
är att regeringen nu måste vända sig inåt sin egen
rörelse för samtal och dialog om vad som nu faktiskt
krävs. Om detta inte leder till resultat handlar det om
vad en ny regering efter nästa val kan göra för att
förbättra företagarklimatet och för att skapa stabila
och överblickbara spelregler.
Jag tror också att vi måste göra någonting åt pro-
duktiviteten inom de skyddade sektorerna. Jag tänker
då inte bara på den offentliga sektorn utan också på
de skyddade hemmamarknadsföretagen inom bl.a.
livsmedelsindustrin och byggindustrin, som enligt
McKinseys stora jämförande studie nyligen hämmar
tillväxten av nya jobb och välfärd i Sverige.
Förväntningarna hos de svenska småföretagarna
har undan för undan skruvats upp när tillväxtpolitiken
nu fått vänta i ett helt år på en egen proposition.
Anne Wibble talade mycket bra här tidigare. Hon
nämnde bl.a. en hönsgård. I anslutning till detta vill
jag gärna säga att det inte är kacklet som gäller, inte
ens om det har pågått i ett helt år. Det är själva värp-
ningen, Jan Bergqvist, som gäller. Ni har nu talat i ett
år om denna tillväxtpolitik. Nu väntar vi på resultat.
Det allvarliga är att tillväxten redan nästa år halve-
ras för att därefter ytterligare mattas av ner till verkli-
ga bottennivåer bland OECD-länderna. Låt oss nu
glädjas åt att statsfinanserna inte fortsätter att ytterli-
gare försämras under den pågående högkonjunkturen.
Men statsskulden har ingalunda slutat att växa. I år
ökar den med 130 miljarder, och nästa år - när den
visserligen minskar i procent av bruttonationalproduk-
ten - måste staten lika fullt öka sin nettoupplåning
med 88 miljarder. År 1998, det år då de offentliga
finanserna skall vara i balans, skall staten öka sin
nettoupplåning med ytterligare 63 miljarder kronor.
Detta framgick inte fullt ut av statsministerns glädje-
bud i kammaren förra tisdagen.
Vi kommer alltså inte ifrån att tillväxten är Sveri-
ges grundproblem. Nu har regeringen förspillt ett helt
år genom att hävda att budgetsanering och tillväxt-
politik är skilda storheter som inte kan gå hand i hand.
Först var det återställarna med Gudrun Schyman. Det
var ett gigantiskt misstag, både ekonomiskt och poli-
tiskt. Jag misstänker att Göran Persson i dag ångrar
denna sista nostalgitripp tillbaka till 70- och 80-talens
lösningar på 90-talets problem. Där auktoriserades
väljarflykten, och där bromsades nyföretagandet. Det
var två flugor i en smäll. Ett självmål av närmast
olympiska mått. Men nu stundar sanningens minut när
den s.k. tillväxtpropositionen skall läggas fram om två
veckor. Förväntningarna är stora, liksom behoven. Jag
tycker att ni socialdemokrater nu verkligen måste
förbereda era medlemmar och sympatisörer på vad
som verkligen krävs för att åstadkomma ett gott före-
tagar- och tillväxtklimat. Sådant har i decennier dömts
ut som högerpolitik, och efter sådd kommer skörd.
Fru talman! Häromdagen redovisades en under-
sökning som "Den nya välfärden" hade gjort bland
1 000 svenska företagare. De hade fått betygsätta de
åtgärder som bäst skall få fart på företagandet och
ekonomin i Sverige. Viktigast var att sänka statsutgif-
terna. Näst viktigast var mera statsmannaskap och mer
etik i politiken. Jag tycker att det här länder till efter-
tanke. Vi politiker måste alltså ta tillbaka initiativet
och komma bort från uppgivenhet, tillbakablickande
och nejsägande. Nu krävs överblickbara och stabila
spelregler i hela samhället och inte minst för landets
företagare. Vi måste nu visa politiskt ledarskap och
inte lättsinnigt abdikera genom att i tid och otid kräva
folkomröstningar om allt och ingenting. Nu är det
dags för en renässans för den representativa demo-
kratin, ett etiskt tänkande på alla nivåer och ett ökat
personligt ansvarstagande. Jag tror att Sverige väntar
på att oppositionen nu faktiskt skall ta sig samman.