Fru talman! Jag hade slagit vad med mig själv om
att Jan Bergqvist skulle låta precis som han lät, dvs.
att alla problem började i oktober 1991 och alla för-
bättringar började i oktober 1994. Jag vann vadet.
Med den inställningen, Jan Bergqvist, är och
förblir socialdemokraterna ett nostalgitrippat parti
som är på kollisionskurs med verkligheten och mor-
gondagen. Jag är bekymrad över det.
Jag noterade att Jan Bergqvist inte kunde ge något
enda exempel på en ekonomisk-politisk åtgärd där
socialdemokraterna är överens. Man vet inte vad man
vill, och man är en dålig ledare för en ekonomisk
politik som kräver många svåra beslut framöver.
Det finns betydande exempel på hur den inre
oenigheten bland socialdemokraterna skulle kunna ta
sig uttryck. Man kan t.ex. se att en del börjar ta sig en
ganska häftig ton. I senaste numret av LO-tidningen
finns det en intressant artikel om socialdemokratin
och LO. Jag tillåter mig att citera en facklig ledare: Vi
avvaktar med valanslaget ett år. Sedan skall förbunds-
rådet ta ställning. Vi hoppas det är en tankeställare för
regeringen. Det är ju klart syftet.
Den typen av formuleringar och uttryckssätt illust-
rerar den inre oenigheten. Jag tror att många är gans-
ka bekymrade för om regeringen skall orka hålla emot
och om man skall orka förnya politiken i den riktning
som behövs.
Dagens Industri hade i sin ledare i onsdags en
kurva som visade andelen företagare bland de syssel-
satta i Sverige. Under efterkrigstiden har den andelen
minskat dramatiskt, från 19 procent till 7 procent. Det
är bekymmersamt. Det är den utmaning Sverige står
inför om man menar allvar med att få ned arbetslöshe-
ten och knäcka massarbetslösheten så att människor
kan försörja sig på arbete.
Jan Bergqvist hade ingenting att säga om hur so-
cialdemokratisk politik skulle medverka till detta, och
jag kan möjligen förstå det, för det finns väl inte så
himla mycket att föra fram. Ett är ändå ganska säkert,
nämligen att man inte vänder kurvan, att man inte får
fler företagare i landet som skapar fler jobb genom att
återreglera och höja varenda skatt man kommer på
eller genom att hävda att företagare är en sorts egenar-
tade djur som egentligen är väldigt skumma i det
ekonomiska livet.
Jan Bergqvist talade i och för sig positivt om ut-
bildning, och det låter ju väldigt bra. Men det måste
ju löna sig med utbildning för att människor skall vilja
ta på sig den ekonomiska börda, den tidsmässiga
börda och den trots allt existerande risk som det inne-
bär att vidareutbilda sig och utbilda sig till något
bättre. Den förtjänst man får i form av bättre betalt
efter utbildning har minskat dramatiskt sedan 50- och
60-talen. Då kunde man få mellan 60 och 80 % mer
efter en vidareutbildning. I dag får man bara 20 %
mer. Detta måste vi naturligtvis ändra på. Är Jan
Bergqvist beredd att ändå säga att det är en dålig lön
för utbildning och att socialdemokratin vill ändra på
detta? Detta är orimligt, och jag menar att det måste
vara mer lönande att utbilda sig.
Till sist, fru talman! Delar av finansutskottet var i
Nya Zeeland i somras. Där träffade vi bl.a. en partile-
dare för någon sorts populistisk rödgrön sörja. Han lät
som en blandning av Gudrun Schyman, Birger
Schlaug och Bert Karlsson. I dag har Birger Schlaug
lyckats åstadkomma denna hemska blandning alldeles
på eget bevåg. Det tycker jag var ett bottenmärke.