Fru talman! Den hittillsvarande debatten har visat
att det inte finns några genvägar till en trygg ekono-
misk framtid i vårt land. Om man bortser från Miljö-
partiet, och det är ofta klokt att göra det, fru talman,
tycks alla vara överens om att det bara är en hög och
uthållig tillväxt som kan ge Sverige de nya jobben.
Slutsatsen av det blir att alla politiska beslut måste
syfta till att gynna denna höga och uthålliga tillväxt.
Det gäller inte minst ett område som inte har berörts i
den hittillsvarande debatten, nämligen energipoliti-
ken. Den svenska energipolitiken är en helt strategisk
fråga om vi skall kunna åstadkomma den höga och
uthålliga tillväxten.
Måhända kan frånvaron av energipolitik i den
hittillsvarande debatten skyllas på att det nu sitter en
energikommission och arbetar. Den är förvisso viktig.
Men låt mig ändå, fru talman, slå fast att det viktiga i
Energikommissionens arbete inte är årtalsexercis med
kärnkraftsreaktorer, utan det är just att bidra till att vi
får en energipolitik i Sverige för tillväxt och jobb åt
de arbetslösa. Energikommissionen måste, precis som
varje annan utredning i Sverige, vara en tillväxt-
kommission.
Jag avslöjar inga statshemligheter om jag säger att
Energikommissionen inom två månader kommer att
visa att en kärnkraftsavveckling till år 2010 medför
orimliga kostnader för samhällsekonomi och miljö. I
praktiken, fru talman, är årtalet 2010 redan avskrivet.
Det borde kunna leda till att den energipolitiska
debatten återfördes till det som var utgångspunkten
för 1980 års folkomröstning, nämligen vad det är som
krävs om vi skall kunna upprätthålla sysselsättning
och välfärd. För det var ju, utöver kärnkraftssäkerhe-
ten, just jobben som var utgångspunkten för 1980 års
folkomröstningsdiskussion. Det var därför som svens-
ka folket faktiskt godkände att vi till och med tog nya
kärnkraftsreaktorer i anspråk innan all kärnkraft så
småningom skulle komma att avvecklas. Det var där-
för som det på valsedlarna för linje 1 och linje 2 i
folkomröstningen aldrig figurerade några årtal, varken
2010 eller något annat.
Vi moderater respekterar utslaget i 1980 års folk-
omröstning. Det innebär, såvida vi inte har en ny
folkomröstning, att kärnkraften kommer att avvecklas.
För det krävs inga politiska beslut. Kärnkraften kom-
mer att avvecklas av sig själv, om uttrycket tillåts,
någon gång under första halvan av nästa sekel när
kärnkraftverken inte längre kan uppfylla säkerhets-
kraven eller inte längre är lönsamma.
Men nu, fru talman, bör den energipolitiska debat-
ten återföras till utgångspunkten för 1980 års folkom-
röstning: Vad krävs av oss för att upprätthålla syssel-
sättning och välfärd?
Men ännu är vi inte där. Nu tycks den nya energi-
politiska huvudfrågan i stället bli om vi trots våra
ekonomiska problem och trots vår skyhöga arbetslös-
het skall inleda en förtida avveckling av en eller flera
kärnkraftsreaktorer - dvs. om vi här i kammaren skall
fatta politiska beslut som framtvingar stängning av
enstaka kärnkraftsreaktorer trots att de uppfyller sä-
kerhetskraven, trots att de producerar billig el och
trots att de är lönsamma.
Väljer vi en sådan politik, fru talman, innebär det
att vi frivilligt föröder produktionskapacitet inom
landet och att vi dessutom binder nytt investerings-
kapital. Om ett land med statsfinansiella problem och
skyhög arbetslöshet frivilligt väljer en sådan politisk
linje - en kamikazepolitik - får det också obönhörli-
gen följder för investeringsvilja och för sysselsättning.
Det är en lyx, fru talman, som Sverige inte har råd
med. En eventuell förtida stängning av svenska kärn-
kraftverk kommer att ske till priset av ytterligare
arbetslöshet, och därmed strider en sådan politik
enligt min uppfattning mot utslaget i 1980 års folkom-
röstning.
Vi moderater är beredda att inrikta all vår politik
på att främja arbete och tillväxt, temat för dagens
debatt. Energipolitiken är här en nyckelfråga.
För oss är kärnkraften inget självändamål. Det var
omsorgen om jobben, omsorgen om välfärden och
omsorgen om miljön som gjorde att svenska folket
valde att ta kärnkraften i anspråk trots dess nackdelar.
Vi har fortfarande samma utgångspunkt.
Frågan är, fru talman, om Sveriges regering också
har det. Frågan om en förtida avveckling av kärnkraf-
ten blir ofrånkomligen ett test av om regeringen me-
nar allvar. Kommer man att vara beredd att offra
ytterligare jobb bara för att påskynda en kärnkraftsav-
veckling som i alla fall kommer att ske så småningom,
eller är Socialdemokraterna fortfarande ett parti som
menar allvar när man säger att man prioriterar jobben
framför allt annat på sin politiska dagordning?