Fru talman! Per-Ola Eriksson undrar om jag är ute
i andra verkligheter än att träffa det gamla gardet i
socialdemokratin. Jag var bl.a. med på en mycket
intressant resa i Småland, i Gnosjö och en del andra
kommuner, med företagarnas grupp här i riksdagen.
Jag lärde mig då en hel del, bl.a. en hel del om hur
småföretagarna där ser på EU. Det var faktiskt ganska
intressant. I början av resan var det Per-Ola Erikssons
egna partikamrater och moderaterna i gruppen som
ställde frågor om EU, och på slutet var det jag. Att det
i slutet av resan var jag som intresserade mig för vad
företagarna tyckte om EU hade en viss orsak. De var
nämligen ganska kritiska.
Mats Odell kallar det här en nostalgitripp och tror
att Göran Persson ångrar uppgörelserna med oss. Då
skulle jag vilja fråga Mats Odell och väldigt gärna
också de andra borgerliga representanterna i den här
debatten, inte minst Per-Ola Eriksson: Om vi nu antar
att de drygt 50 miljarder i skattehöjningar som vi har
gjort upp med Socialdemokraterna om inte hade
kommit till stånd, vad hade ni då ersatt de 50 miljar-
derna med? Jag förutsätter att ni vill ha en budgetsa-
nering som är lika kraftfull som den som nu är på
gång. Är det så att ni tror att något slags dynamiska
effekter hade åstadkommit det här, eller vad tänker ni
er för typ av besparingar? Är det sjukvården, Mats
Odell, som skall stå för kanske 10 miljarder i bespa-
ringar, osv? Sluta med det här svamlet! Prata mera
precist! Vad vill ni ersätta de 50 miljarderna i skatte-
höjningar med?
Birger Schlaug! Vi åstadkom en liten, liten margi-
nell förskjutning av fördelningen mellan gröna skatter
och arbetsgivaravgifter, och vi är inte alls nöjda med
det. Men vi åstadkom det faktiskt i verkligheten, me-
dan ni i konvergensprogrammet åstadkom en luddig
formulering som regeringen redan tidigare hade utta-
lat om miljön, och därmed föll det ju undan. Jag hör-
de ett anförande av Birger Schlaug några dagar innan
programmet presenterades, ett anförande där han
gjorde ett generalangrepp på konvergensprogrammet.
Jag blev därför något förvånad när Miljöpartiet sedan
plötsligt ställde upp på programmet.
Min fråga är återigen: Ställer ni upp på principen
om att bruttoskulden skall minska och därmed också
på den massiva utförsäljningen av offentligt ägda
företag? Ställer ni upp på de principer om inflations-
bekämpningens överhöghet som konvergenspro-
grammet faktiskt i realiteten innebär?
Jan Bergqvist vill inte svara på mina frågor, något
jag har tidigare erfarenheter av. Jan Bergqvist och jag
hade för ett tag sedan en kanske inte så intressant EU-
debatt inför en grupp pensionärer i Göteborg. Den
debatten förde han med någon icke närvarande mode-
rat. Han ville då över huvud taget inte prata EU med
mig. Jag kan på ett sätt begripa att han inte vill svara
på de här frågorna, men jag skall ändå göra ett nytt
försök.
Vi är helt överens om resonemanget om att rättvi-
san är avgörande för att vi skall kunna förankra en
politik som sanerar den offentliga budgeten. Men då
har vi frågan om egenavgifterna. Vi har faktiskt, Jan
Bergqvist, en uppgörelse från i höstas, inskriven i -
tror jag det var - proposition 25, om att vi skall över-
väga det samlade uttaget av egenavgifter och arbets-
givaravgifter. Vi måste prata om det här ganska snart.
Jag upprepar frågan: Är ni beredda att ta upp frågan
om kompensationen till kommunerna för att lösa upp
den nu pågående strejken?
Jan Bergqvist ville inte svara på mina frågor, men
det här är faktiskt en fråga som ställs av hans parti-
kamrater i den fackliga ledningen i Motala. Det är de
som ställer den här frågan.