Fru talman! Nu förstod jag Britt Bohlins fråga
bättre. Anledningen till att vi har gjort denna bedöm-
ning av CFE-avtalet är naturligtvis att regeringen har
föreslagit en kraftig nedrustning. Finland har ökat sina
försvarsanslag med 50 % sedan 1980. Norge har ökat
sina med en tredjedel. De baltiska staterna drar helt
andra slutsatser än den svenska regeringen av det som
händer i deras närområde. Litauen och Estland har
från mycket blygsamma nivåer själva gjort ansatser
att fördubbla sina försvarsansträngningar. Polen, som
också ligger i närheten, har för avsikt att öka sina
försvarsansträngningar med 3 % årligen. Enligt min
uppfattning är det inte så att andra länder drar felakti-
ga slutsatser. Tvärtom är det så att regeringen miss-
tänkliggörs därför att den fortsätter den inslagna vä-
gen mot nedskärningar och fortsatt nedrustning trots
omvärldsförändringarna.
Britt Bohlin frågade om jag litar på mig själv eller
inte. Jag har i en avvikande uppfattning till Försvars-
beredningens rapport redovisat precis alla dessa fråge-
tecken kring CFE-avtalet. Men regeringen och Cen-
terpartiet har varit helt inriktade på att beslutet om
besparing skulle genomföras. Det fanns inget utrym-
me för att inte uppfylla de ritningar som angavs redan
i den ekonomisk-politiska propositionen 1994.
Man ställer sig frågan: Vilken beslutskapacitet
finns det hos åtminstone delar av statsmakten när det
gäller att ta till vara förändringar i omvärlden och ha
dem som utgångspunkt för nödvändiga förändringar i
det svenska försvaret?