Herr talman! Jag hade hoppats att Ingvar Carlsson
litet grand skulle ta upp relationerna mellan
barnomsorgslagen och vårdnadsbidragen.
Under de två sista valrörelseveckorna stod jag en
eftermiddag i solskenet nere på torget i Hörby. Efter
mitt lilla anförande fick folk ställa frågor, och det
kom genast fram en ung mamma med en pojke i
handen. Hon sade att barnet var fem år och att hon
sammanlagt hade fyra barn. Hon spände ögonen i mig
och ställde en fråga som jag tyckte var mycket
märklig: Vem anser du skall bestämma hur min man
och jag skall ge vård och omsorg för våra fyra barn?
Jag sade att det var den lättaste fråga i världen för
mig att svara på: Det skall naturligtvis ni göra, och
ingen annan. Men, sade hon, ni har nu sänkt
ersättningen i föräldraförsäkringen. Jag försökte då,
för att inte allt skulle hamna på regeringen, säga att vi
har varit överens om det - också Socialdemokraterna
var med på den sänkningen.
Men nu skall man ta bort vårdnadsbidragen, sade
hon. Jag hoppas att det inte sker, sade jag och försökte
få henne att rösta på oss för att detta inte skulle ske -
en ganska naturlig reaktion från min sida. Men om det
sker, sade hon. Ja, om det sker beror det på att
Socialdemokraterna får majoritet, svarade jag.
Men då klarar vi oss inte, sade hon, utan jag måste
ut och få ett jobb. Jag får ju inte socialbidrag, för då
måste jag ställa mig till arbetsmarknadens förfogande.
Så är det ju, märkligt nog. Att arbeta med fyra barn
hemma är inte att ha ett jobb.
Jag tycker att den här mamman med fyra barn i
Hörby har rätt att tillsammans med sin man bestämma
över hur hon skall ordna sin barnomsorg och skall få
sin insats respekterad. Men vårdnadsbidraget skall
tydligen tas bort. Ingvar Carlsson säger jämt och
ständigt att det är en besparing. Det sade han under
hela valrörelsen. Först nämndes en besparing om
4 000 miljoner och sedan en besparing om 2 300
miljoner, vilket var en riktigare uppgift. Efter nyår går
då frun i Hörby ut och söker ett jobb och får kanske
ett sådant. Samtidigt begär hon fyra daghemsplatser.
Tror Ingvar Carlsson att det är en besparing i detta
enskilda fall? Vi kunde åtminstone ta upp det. Det är
ju faktiskt så att kommunpolitiker gång på gång,
t.o.m. socialdemokratiska sådana, uttalat ängslan för
att barnomsorgslagen kommer att bli dyr när den inte
är kompletterad med vårdnadsbidragen.
Jag vet att det nu inte är något replikskifte, men
jag skulle gärna vilja få svar på denna fråga. Man
dänger jämt och ständigt till med ett avskaffande av
vårdnadsbidraget som en besparing. Det är inte någon
besparing. I detta enskilda fall blir det sannerligen en
fördyring.