Herr talman! Eftersom detta är min enda chans att
få en debatt med Carl Bildt i dag, kommer jag
huvudsakligen att ägna mitt inlägg åt honom. Men
först några ord till Gudrun Schyman, som hade en
fråga om arbetstidsutredning. Ja, vi tycker att det är
rimligt med hänsyn till den utveckling som har ägt
rum att utreda frågan, och vi kommer därför att
tillsätta en sådan utredning.
När det gäller kommunerna har jag upprepade
gånger givit våra besked, och de står sig. När det
gäller medlemskapet har vi angett principerna och
skall återkomma mera konkret, men faktum är att
Gudrun Schyman inte har talat om hur hennes parti
vill att de ekonomiska påfrestningar som uppstår om
vårt land inte blir medlem skall klaras. Jag vill
påminna Gudrun Schyman om att 1 % räntehöjning
motsvarar 10 miljarder kronor. Gudrun Schyman tror
väl inte ett ögonblick att ett nej går spårlöst förbi på
räntesidan. Får vi ned arbetslösheten med 1 %, får vi
in 10 miljarder kronor. Det är sådana faktorer som
man måste föra in om man vill ta upp den debatten.
Birger Schlaug jämförde ett medlemskap i EU
med ett medlemskap i Sovjetunionen. Även om han
använde argumentet om utträdesrätt vill jag varna
Birger Schlaug för att fortsätta den sortens
argumentation. Det är visserligen inte min sak att
tänka på nejsidans argumentation, men en litet
sakligare debatt borde vi väl ändå ha.
Det finns inte någon rätt till utträde ur Förenta
nationerna eller Nordiska rådet heller. Att någon över
huvud taget kommer på tanken att Europeiska
unionen i något avseende skall jämföras med Stalins
Sovjetunionen är så groteskt att det är sorgligt att få
höra det från kammarens talarstol.
Jag skulle gärna återkomma ytterligare till Alf
Svensson och vårdnadsbidraget, men att
vårdnadsbidrag inte skulle innebära en påfrestning för
samhällsekonomin tror ingen på. Om Alf Svensson
talar med sin förre regeringskollega Bengt
Westerberg, är denne säkerligen beredd att utveckla
varför satsningar på barnomsorg också ger inkomster.
Ett införande av ett vårdnadsbidrag är, oavsett om
man tycker väldigt mycket om det, en påfrestning på
ekonomin.
Så till Carl Bildt. Jag tar det som en komplimang
när det konstateras att jag kan säga samma sak här i
dag som jag gjorde i valrörelsen. Det visar både på en
ärlighet och en styrka i argumentationen. Hur Carl
Bildt kan se det som en belastning har jag
utomordentligt svårt att förstå.
Jag tycker att Sverige har hamnat nere på botten i
ekonomin, och jag vill, om Carl Bildt tycker illa om
det, kontra med att han själv använde ordet
kontrarevolution när det gäller vår politik. Inte heller
det var något mjukt uttryck. Kräver man varsamhet
från min sida, skall man kanske föregå med gott
exempel. Uttrycket "att köra i botten" är nog i varje
fall mjukare än ordet "kontrarevolution".
Vad gäller det underlag som jag har är det
förvånansvärt att Carl Bildt inte inser att han
överlämnar ett Sverige som är i allvarligare kris än
någon gång tidigare. Det är så långt från en gyllene
period som man kan komma. Skyll inte från er på 80-
talet, på den internationella lågkonjunkturen och
annat! Två år är en mycket lång tid, och ni
misslyckades med er politik under den tiden. Ni
företrädde i ingången en högmodets politik, där ni
talade om den mest kompetenta regeringen, om den
enda vägen och om den skapande statskonsten. Ni
stängde ute analysen, förnuftet och eftertanken, och
det ledde till enorma förluster för Sverige och
löntagarna.
Det är sant, som jag har sagt i dag, att vi gläds åt
exportframgångarna och åt förbättringen av
bytesbalansen, men sanningen är den att detta är ett
resultat av framför allt kronans fall, som i sig, med
Carl Bildts egna ord, var ett misslyckande. Också att
sätta sig i knät på Ny demokrati var ett allvarligt
misslyckande.
Nu säger Carl Bildt att det är på väg uppåt. Han
säger att det nu gäller att ta vara på möjligheterna, att
ekonomin planade ut 1993 och att det går kraftigt
uppåt nu.
Så här är det. År 1993 försvann 221 000 jobb. År
1994 försvinner 35 000 jobb. Den totala
arbetslösheten ökar både i år och nästa år, om inte nya
åtgärder vidtas. Det är med er politik som vi riskerar
att fastna i långtidsarbetslöshet.
Jag förstår att Carl Bildt nu försöker kämpa om
historieskrivningen, men det går aldrig att skriva om
historien. Fakta är här så tydliga och så tunga att
ingen, inte ens Carl Bildt med sin verbala förmåga,
kan skriva om denna verklighet. Jag skulle önska att
det vore så som Carl Bildt säger. Det skulle göra mitt
arbete mycket lättare. Det skulle göra det lättare för
det socialdemokratiska partiet och skulle framför allt
vara mycket bättre för medborgarna. Men tyvärr står
vi inför en mycket allvarlig och svår situation där jag
emellertid, tillsammans med mina kolleger, kommer
att göra allt för att klara balansen mellan att arbeta
och spara oss ur denna kris.